Idag hade jag andningsövningar på vårdcentralen. För att jag hatade andningsövningar. För att jag fick panik och började gråta när jag ombads göra övningar framför kuratorn. Han var snäll och vände sig om och då gick det lättare. Men usch vad jobbigt! Jag hatar att andas! Helt förstörd efter. All energi rann ut. Nu ska jag till stallet istället för att hjälpa sambon hemma. För att kuratorn bekymrat tittade på mig och sa att jag verkar ge så mycket av migsjälv till alla runt mig, men hinner jag med migsjälv? Och jag visste inte vad jag skulle svara för att allt man gör hjälper ju andra, men gör man det inte för sig själv också? Tar man inte hand om hemmet, familjen och vänskaper för sin egen skull? För att man vill ha de sakerna? Vad är saker som bara är för en själv? Rider jag ens för min egen skull? Eller är det för att må bra, så att jag kan finnas för dem jag tycker om? Jag blir ju helt snurrig.