Igår var jag på gymmet. Här är min kropp efter att den lyft vad jag tycker är tungt, slagit rekord i hur tung inställning som funkade på crosstrainermaskinen och försökt göra armhävningar och plankan. Den är fantastisk, min kropp som hänger med på allting, även fast den inte vill bära mig just nu. Jag har dock ett märkligt förhållande med den. Jag är inte stolt över den, för det är för mycket fett på den. Fett som jag lagt där. Fettet är ett den fysiska manifestationen av alla de kvällar jag haft panik och bara tryckt in mat i munnen i något desperat försök att kväva paniken oh få energi till att göra någonting. Alltså någonting, vad som helst. Plocka upp från ETT golv, fylla diskmaskinen eller till och med tvätta någonting. Kanske en halv maskin så att man orkar hänga upp allt sedan… Nå, det som är så fint är att fast jag väger 87 kilo, som skulle kunnat vara en all time high om jag inte vägt 88 komma nånting för lite sedan, så ser jag inte överviktig ut, tycker jag. Eller kanske man ser just ut såhär när man är överviktig och inte fet? Folk blir i alla fall förvånade när jag nämner min vikt i siffror. Det kunde de inte tro, jag är ju smal? Det är ytterligare en orsak att tycka om min kropp. Så jag gillar min kropp och jag är kompis med den. Men typ där stannar jag, för det som för någon kanske är ett fysiskt tecken på att de mår bra och har en bra aptit, kanske inte bara på mat utan livet, är det på mig ett tecken på att jag mått dåligt under lång tid. Det är ju ingen vits att hata kroppen eller ens fettet, de tjänar ju sina syften. Men jag kan ju inte vara nöjd. Jag måste göra något åt det. En vän fick en gång höra “du skulle må bättre om du vägen mindre” av sjukvården. Jag brukar tänka att för mig (och antagligen för många med mig) gäller det omvända; jag skulle väga mindre om jag mådde bättre. Jag följer världens bästa bopo @bodyposipanda (hoppas jag stavade rätt, säg till i kommentarerna annars) som verkligen hjälper med att inte hata sig själv. Men det är ju inte hela problemet. Men nu har jag redan skrivit så mycket, och mina radbrytningar syns säkert inte, så det får bli andra inlägg om det. Om jag orkar. Kärlek till alla! ?