Det känns alltid som att det är massor med tid till julafton, och sedan flyger december bara fram och man inser att det är en ganska kort tid mellan första och tjugofjärde. 21+3 blir inte fyra veckor även fast det finns fyra ljus i staken, liksom.
Det är väl någon psykologisk grej som får en att tänka fel så varje år….
Vi har i alla fall både hunnit med föräldramöte och lussefika på förskolan. Jag blir alltid lite besviken över föräldramötena. Jag tror att jag tänker mig ett riktigt möte med dagordning, och så har de istället sådär en information om att man inte ska tjata på barnen så mycket och en fråga att ta upp om att är det ok om vi inte går ut med alla barn varje dag? Det är ju så svårt att klä på 15 ungar innan man ska gå in igen när man bara är tre pers som är där… Och jag känner väl mest att det är förskräckligt eländigt att vi inte har råd med fler vuxna som kan vara där och klä av och på, byta blöja, snyta och krama.
Och ja, jag vet att man måste vara hemskt utbildad pedagog så vi kan inte ta vem som helst med bra hand med barn.
Men ändå, liksom. Vart lägger vi våra resurser? Hur prioriterar vi? Hur bra är utbildningen egentligen i det här landet?
Visste du detta?
Dessutom, på lussefika så fick jag höra från en annan mamma att 2017 ska en skola stå klar på platsen vår förskola nu är, för mellanstadieelever. Hon tyckte det var knäppt att de inte anlitat byggföretag än. Och våra barn ska väl gå någon annanstans då? Ja, det ska visst bli någon sammanslagning med någon annan förskola så det blir åtta avdelningar istället för fem. Och det sa en pedagog att det hade hon inte goda erfarenheter av.
Skymning. Ridå.
Alltså jag orkar inte den här skenheligheten. Är förskolan en förvaring av ungar eller inte? Bunta ihop så många som möjligt under samma tak så går kostnaden ner. Sänk antalet pedagoger per barn, men var jävligt noga med att det är pedagoger! Poängtera ofta att det finns en läroplan och att man har en pedagogisk process.
I månadsbrevet informerar vi att vi visat barnen vad som händer om man släpper ballonger och fjädrar och blåser på dem.
Ha kvartsamtal en gång i halvåret och stäng förskolan två gånger per termin för att personalen ska utbildas.
Men hinner man verkligen lära ut något när all tid går åt till att skyffla runt barnen? Spelar det någon roll hur bra man är på sitt jobb om allt ändå är transportsträcka?
Jag vet inte. Kanske det blir dagmamma eller privat förskola om den offentliga ska vara sådär som jag fick för mig när förändringen då sker… Om de informerar om det kan man ju fatta ett informerat beslut.