Det är ganska mycket på jobbet. Det kan ibland kännas som mycket att bära. Oftast inte, men på sistone har det varit mer än vanligt, kan man säga. Och så är det ett liv som springer på fortare än jag hinner med runtom. Även fast det är mycket på jobbet känns det ofta som att det ändå är andningshålet. För där går det att koncentrera sig.

Och jag kan inte bara skita i allting hemma, för jag har ett barn som förtjänar det bästa. Idag blev det knas med hämtningen från förskolan och här sitter jag nu och tycker synd om migsjälv.

Men jag vet inte. Jag bröt ihop fullständigt över en telefon i måndags. Det känns som att jag liksom är helt i obalans av någon anledning. Kanske är det sömnbrist, kanske är det att jag väldigt sällan hinner ens tänka på att träffa vänner, än mindre anordna något. Kanske är det avsaknaden av tid till att bara sitta. Det är ju alltid någonting som borde göras eller tas ansvar för. Idag borde jag tex laga matkasse mat. Och bestämma med sambon vart vi ska på påsk. Det borde vara bestämt för länge sedan egentligen. Men det var på andra sidan fylla-år-berget…

Nu sitter jag och pressar ihop tänderna märker jag. För jag borde inte alls sitta här och spy ur mig ord. Jag borde ju. Köket. Och tvätten. Och det där andra.

Jag har i alla fall gjort bokslut och deklarerat.