Jag läste här.
Här är min historia igen. Det blir ett långt inlägg. Igen.
Jag hade läst på. Jättemycket. När man är gravid med första barnet har man massor av tid till det. Jag hade läst alltihop om hur bra amning var. Jag var helt enig med alla texterna. Klart jag skulle försöka amma! Bara knäppisar skulle väl låta bli när det är så bra som jag läst överallt?
Den enda informationen jag hade om att amningen kanske inte fungerar var ett par andra blivande mammor som berättade att det inte gått så bra med förra barnet. Att de till sist fått ge upp. Och det lät jättejobbigt. Usch. Dit ville jag inte komma. Och så serien Solsidan där Anna inte kunde få ut någon mjölk. Usch, vad pinsamt för henne! Så ville jag inte att det skulle bli!
Men för att inte lägga för stor press på mig själv köpte jag ändå ett paket ersättning. Bara för att det inte skulle låsa sig för mig när jag kom hem med bebisen. Paketet skulle stå där i skåpet och liksom bara finnas. Lite som ett paraply man tar med sig för att det inte ska bli regn. Det regnar nästan aldrig när jag har med mig paraply.
Och så kom barnet och jag var kvar på BB i 6 dagar, för jag fick inte ordning på amningen. Det blödde på båda brösten för att jag försökte så mycket. De första dagarna ekade rösten från informationsvideon i huvudet “Nu gör barnet sin beställning” hade tanten sagt och så en utläggning om att brösten skulle veta hur mycket de skulle producera om bara barnet fick suga på dem. Och jag missade totalt det där om att man inte skulle låta barnet suga hela tiden, utan ta pauser emellan på två-tre timmar. Kanske sa de inte det till mig, kanske glömde jag bort det. Vem vet?
Sedan började jag undra varför andra bara fick det att funka medan jag satt där och inte fick barnet att ta “rätt” tag. Min flicka ville inte alls böja huvudet bakåt. Hon ville kura ihop sig, och det, fick jag höra, var fel. “Håll såhär”, “Gör såhär”, men inget av sätten funkade när jag var ensam. Till sist fick jag strunta i att göra som “man skulle” och använda amningsnapp som skulle “hämma mjölkflödet”. Men den var ju så underbar! Man fick in den i barnets mun och det kändes inte längre som getingstick när man ammade! Lycka!
Men mjölken räckte inte, och barnet var hungrigt. De frågade försynt om det var ok att ge ersättning. Jag sa ja på en gång, och ångrade mig direkt efter. Men jag ville ju inte att barnet skulle vara hungrigt. Det var bara tills mjölken skulle komma igång. Det var aldrig tal om att det skulle bli den permanenta lösningen. Ingen föreslog det.
Och jag kämpade. Jag satt uppe efter att ha ammat och gett flaska med bröstmjölk och därefter ersättning. Efter hela den proceduren skulle det pumpas. Sedan sova en halvtimme till nästa matning.
Detta fortsatte när jag kom hem. Och jag försökte fasa ut ersättningen “som man ska”. Barnet ökade inte i vikt som hon skulle. Jag grät. Sov gjorde jag sällan längre än 45 minuter i stöten. Testa det en vecka. Ni kommer att må ganska kasst, kan jag säga!
Till slut började kvinnan på BVC försiktigt berätta att det finns barn som bara får ersättning, och de växer upp till friska barn de också. “Med allergier, och så är de sjuka oftare” ekade det i mitt huvud.
Det var ungefär i den vevan jag lade märke till texten på ersättningsförpackningen. “Detta kan aldrig ersätta bröstmjölk” eller något i den stilen stod det, ungefär som texten på cigarettpaketen. Ungefär som om jag köpte gift till mitt barn. Ungefär som om jag med flit undanhöll något mycket viktigt från henne. Ungefär som att mitt barn gick miste om något varje mamma borde kunna tillhandahålla.
Till sist. När jag hade slut på tårar och ork. Till sist när jag inte orkade mer. Då bestämde jag att nu har ändå mitt barn fått lite mjölk som jag pressat ut. Det får kanske räcka. Nu orkar jag inte pressa mer. Nu får det gå som det går, och hon får så mycket ersättning hon orkar. Och allting blev lite ljusare. Och jag tog mod till mig och berättade det för mamma och mormor. Och min underbara mormor meddelade genast att nä, hon hade ju inte heller haft nog med mjölk till något av de tre barnen. Och då fanns ingen ersättning att köpa, så hon hade fått laga till av mjöl och komjölk eller så.
Och då släppte bara allt! Hon hade haft det precis som jag! Min mormor. Och då förstod jag att jag inte hade gjort fel. Jag hade inte fått ut mindre mjölk ur brösten för att barnet legat i fel vinkel (ja, de sa det till mig på återbesöket på BB).
Nej nej! Mina gener och min kropp var väldigt väl lämpade för att skapa ungen och hiva ut den ur kroppen. Det gick som en dans. Men inte för att skapa maten till ungen efter det. Och i dagens läge behövs det ju inte ens, för det finns mat på Ica att dryga ut med. Man behöver inte stå i köket och koka mjölk och mjöl och vad nu mer man skulle haft i vällingen i så fall.
Varför, varför, VARFÖR kunde man inte sagt att det är väldigt fördelaktigt att amma barnet, men att det är väldigt, väldigt vanligt att det inte går att helamma. Min BVC-kvinna sa någon siffra mitt i allt det här som fick mig att stirra på henne och tänka “men är det sant!?”. Tyvärr minns jag inte vad siffran var nu, men den var mycket större än man tror när man inte hör ett knyst om ersättning innan barnet föds.
Men återigen, JAG kunde inte påverka det här. Jag hade inte förutsättningarna som krävdes. Kräver man av en person som fötts med bara ett ben att personen ska springa? Nej, man frågar knappast ens om personen kan hoppa fram i livet på det enda benet. Man erbjuder kryckor.
Och visst, vi FICK ju ersättning på sjukhuset. Den rördes ihop i ett annat rum och jag hade ingen aning om hur det gick till. När jag bestämde hemma att ersättning behövde blandas till fick pappan göra det, för jag var för söndermosad av vaknätter för att kunna förstå instruktionerna på förpackningen (en bild på en kastrull, men vad ska jag GÖRA, då???). Men på sjukhuset är det för sent.
Snälla, sluta hjärntvätta blivande mammor med att barnen far illa av att inte få endast bröstmjölk. Det är inte sant! Det enda ni gör är att utsätta barnen för lidande och hunger. När det inte finns mjölk så finns det inte. Är det så himla illa att ge barnet mat så magen fylls och barnet får somna utan att skrika sig till sömns av hunger? Nej, det är det inte.
Kraft och kärlek till alla andra mammor där ute som av en eller annan orsak inte helammat!
Idun mår jättebra idag tack vare att jag gav ersättning…