Jag tänkte på en grej igår när jag förklarade Iduns egna ord som hon lagt sig till med. “Gung-gung-gung” betyder ungefär “jag har roligt” och yttras ofta här hemma. “Mammamammamma” betyder ungefär “jag vill att mamma matar mig, helst med tutten, för jag har mysbehov”.
Det jag tänkte på då var att tänk, det är ju inte alls en massa substantiv hon vill säga. “Anka” har hon sagt, för den är rolig, men annars är det viktigare det där med att förmedla till mig hur hon känner det. Och vad har jag sagt? “Tänk när hon kan prata och själv kan berätta när hon är hungrig eller trött!”
Så jag ville inte veta vart bollen och lampan var då? Det är ju det jag frågar henne hela tiden.
Visst är det lite knasigt? Är det bara jag som upplever det här, eller är det samma för alla? Har ni tänkt på det?
Så nu väntar jag bara på nästa barnbok som fokuserar på känslor. Hungrig, glad, ledsen, roligt, gosig, trött. Det är ju det jag vill prata med min dotter om!
Här var hon lite hungrig och fick mellanmålsbröd