Värme

Idag träffade vi Jonas och promenerade runt. Jag upptäckte att det finns ett superfint promenadstråk utmed vattnet där jag aldrig gått! Hur många år har jag inte bott i den här stan? Men i och för sig, varför skulle jag någonsin gå från badplatsen mot kraftvärmeverket?

Nu gjorde vi det i alla fall, och det var väldigt fint.

Sedan gick vi till polisen och beställde ett pass till Idun. Jag vet inte om det behövs, men det känns bättre att ha. Det är giltigt i tre år. Det kommer se roligt ut om två år, hon är ju värsta bebisen på kortet. Jo, för det togs kort. Det är så praktiskt att de tar det, så slipper man få tillbaka att det inte är godkänt, som förr i världen. Tänk om de kunde göra så med körkortet också…

Lunchade med Yosh och Simon på Bellmans. Det var torsdag. Det hamnade pannkakor på min tallrik. Jag vet inte hur det gick till! Jag ska ju äta nyttigt. Det är minsann svårt när man ska äta ute och det är buffé. Liksom värt att betala 85 kronor och sedan inte äta något…

Efter lunchen var både Idun och jag bara så trötta och varma, så vi ville bara hem. Men det var ju närmare hem till Yosh, så vi kom bara dit. Bort från solen!

Yosh kom strax hem, för hans tillstånd av att inte må bra hade inte blivit bättre. Sedan var det mest varm och eländigt. Jag somnade på soffan och Idun i barnvagns-insatsen medan Yosh sov i sängen. Alla var helt utslagna.

Sedan väcktes vi av ett hiskligt liv från molnen! Det var åskan som satte igång. Yosh sa att det var tre sekunder mellan blixt och dunder. Jag lyckades aldrig se det, men det mullrade nästan konstant en lång stund. Jag gillar åska. Och så blir det ju skönare ute när det fått ladda ur sig och regna av sig, liksom.

Jag bestämde mig för att gå hem på kvällen när det inte var lika varmt och jobbigt längre. Det är så skönt att ha en kropp som fungerar igen! Det var nästan inte ens jobbigt att gå hem. Jag gick inte så fort, det tog mig 65 minuter att gå strax över fem kilometer (enligt Runkeeper), men hur skönt är det inte att kunna gå hem och inte tycka att det var värsta bragden? När jag gick åt andra hållet testade jag till och med att jogga lite, 30 sekunder i taget i omgångar, och det fungerade helt över förväntan! Så länge jag håller mig till asfalt kan jag nog snart ta mig ut och jogga med vagnen! Lycka! =)

Men det får vänta lite till. Kroppen är inte helt läkt, känner jag, så det får bli promenader ett tag till, med inslag att 30 sekunder jogging!