Där är hon, världens sötaste unge. Och jag vet att hon kom från mig. Det missade man minsann inte!
Men igår när mormor sa till mig att “tänk att du blivit mamma”, då lät det bara konstigt. När ska jag förstå att jag är mor nu?
Jag känner ju sån kärlek till Idun så jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, men hela grejen känns så overklig! Det är för stort. Jag kan inte ta in det.
Kanske om hon började kalla mig för mamma, men det är ju så långt dit, så så länge kan vi väl inte vänta?
Någon som har några knep för att få det att sjunka in?
