Du kan amma här

Innan Idun kom funderade jag rätt mycket på var man kan amma. Själv är jag inte alls störd av amning. Jag tycker att det är vackert och naturligt, och såklart att man ska få göra det vart barnet än behöver det!

Men jag vet ju att jag har en lite friare syn på hur man kan bete sig än andra. Och jag vet att jag inte kan förstå hur det känns för vissa i en massa situationer jag utsätter dem för.

Sedan är det ju det här med att man plockar fram brösten. Dem har man ju övat sig på att dölja för allmänheten sedan barnsben. Ja, till och med innan de började växa skulle de döljas, även fast man inte kunde se någon skillnad på tjejbröstvårtor och killbröstvårtor…
Jag visste inte om det skulle vara för pinsamt att då plötsligt plocka upp ett bröst mitt på stan.

Nu är Idun här, och såhär är det, att om hon gråter så stänger många delar av min hjärna av sig. Det uppstår en massa stress om hon gråter mer än ett par sekunder. Jag vet att jag ser lugn ut, men på insidan står mitt inre jag och skriker “herregudars, hon liiider! Gör nåt!!!”. I den situationen ska man inte stå ivägen, för då vet jag inte än vad som kan hända…

Jo, och då kan inte lite pinsamhet hindra mig från att ge bröstet om det är det jag tror att hon vill. Visst, det känns lite jobbigt, och i början åkte jag faktiskt hem för att amma, men nu tycker jag att det tar för lång tid. Nu har jag bättre koll på kläderna också. Är jag på offentlig plats vill jag täcka övre delen av bröstet. Så att man inte ser hela. Då är det ok.

Hemma slänger jag lätt fram hela bröstet oavsett vem som ser.

Sedan kan jag känna att det har blivit politiskt. Det finns någon form av oavslutad debatt om var det är ok att amma. Det har dykt upp amningsrum (med märklig inredning, men det är ett annat blogginlägg), och jag kan inte besluta mig för om det är bra för att man kan gå undan där om man vill, eller om det är dåligt för att det indikerar att det inte är ok att amma var som helst.

Så jag har bestämt mig för (efter att nöden krävde det) att om det finns en bänk så är det ok att amma. Jag har ammat utanför Konsum, på restaurang och i busskur. Jag tänkte mig inte ens för när tutten åkte fram under picknick med kollegorna. Chefen påpekade att vi äter juh. Jag tror det var ett skämt, men jag är ju lätt-trollad som vanligt och förklarade kort att Idun skulle också äta. Sedan var det inget mer med det.

Det är rätt odramatiskt egentligen.

Jag förstår nu inte vad som kan vara störande med hela grejen, men jag hoppas att ingen tar illa upp av att jag kan ses ammande lite varstans nu för tiden. Jag hoppas förresten att ingen tar illa upp av någon ammande kvinna… Vad finns det att störa sig på, liksom?