Förlossningen: tillägg

Jag kom på att jag borde varnat känsliga läsare före förlossningsberättelsen…

Orsaken till att jag inte gjorde det var för att jag tyckte det var ju en bra förlossning. Trots att jag inte hade bedövning, eller kanske just därför. Jag fick ju bra coachning och stöd hela vägen, både av Kirsi och av personalen. Och jag tror att jag kunde styra bättre när jag kände hur det sved. Då visste jag att jag inte skulle trycka på helt i alla värkar. Jag tror att jag gick sönder så lite på grund av det.

Jo, för när man läser så låter det som att jag gick sönder jättemycket, och det var så jag upplevde det. Men det var bara lite på sidan och lite i ändtarmen. Jag har fått titta på eländet nu, och det värsta är svullnaden, inte att allt är trasigt, för så är det ju inte.

Och så att ingen missförstår; jag hade nog tänkt “idioter” om personalen vad de än gjort i vissa skeden. Det var mitt sätt att uttrycka mina tankar när den bad mig göra saker jag inte ville. Hade jag verkligen tyckt att de inte visste vad de gjorde hade jag vägrat göra saker. I själva verket kände jag att jag var i goda händer och att de verkade ha bra koll på hur det skulle gå till.

Kirsi har skrivit så fint om det här. Jag är så glad att hon var med och att jag har henne som vän! Hon var min tryggaste punkt i alltihop, och hon visste ju en massa pga att vi pratat innan och eftersom hon vart med förr.

Sedan kan man ha åsikter om varför det är så svårt att få epidural, och varför bäckenbottenbedövning inte heller gick att få, men min totala upplevelse av alltihop är positiv, hur konstigt det än kan låta. Framförallt är jag stolt över migsjälv som klarade av det! Det känns bara bra, och jag har inget emot att göra om det. Men då kommer jag säga nej till epidural. Jag blev förvånad över lättnaden jag kände när jag “slapp” den! Och jag tror det var det bästa, faktiskt.