Det där med självkänsla är en ganska konstig grej. Jag kan gå runt och tänka att inget jag gör duger, samtidigt som jag ju vet att det knappt finns något jag inte skulle klara av att göra.
Nej, jag säger inte att jag kan allting, utan att jag skulle kunna lära mig att göra det mesta. Frågan är inte om jag kan, utan när jag kan. Hur lång tid jag behöver. Såklart med undantag, allt är inte möjligt att göra eftersom man har begränsningar. Men jag brukar tänka att “om den där personen kan göra det, då kan jag med”. Kan andra, så kan jag. Klart som korvspad.
Men ändå tror jag inte att något av allt det jag kan göra duger åt andra. Jag tror att de ska säga att “sådär gör man inte egentligen, du har använt fel metod”. “Fulkod” är ett ord som dyker upp i mitt huvud om någon vill titta på det jag skrivit, så de får inte. Att koden fungerar är liksom inte ett argument för att den duger.
Nyss när jag pratade med Kirsi om självkänsla dök en tanke upp i mitt huvud; tänk om det är som med kunskap?
När det gäller att lära sig saker är det allmänt känt (i varje fall i vissa kretsar) att “ju mer man vet, desto mer inser man att man inte vet“. Orsaken är att för varje sak man lär sig inom ett område inser man att det finns typ 10 underliggande saker eller relaterade saker, som man inte lärt sig om ännu. Det finns hur mycket kunskap att inhämta som helst, och innan man kan något så känner man inte ens till hur mycket där finns.
Så tänk om det är likadant med självkänsla? Tänk om det är så att ju starkare man blir, desto mer styrka inser man att man skulle kunna ha, och så känner man sig i själva verket svagare?
Då skulle man ju behöva tänka att ju svagare man känner sig, desto starkare är man i själva verket!
Det är en rätt bakvänd tanke, och jag får inte mitt huvud riktigt runt den tanken. Men det känns utanför lådan på ett sätt som jag gillar. Det där med känslor är ju svårare än kvantfysik i min värld, så kanske man måste tänka bakvända tankar för att komma framåt…
Vad tror du?
Arya Stark. Hon är ganska stark. 🙂
I’ve suffered from depression for a long time. You need to be a little self-compassionate. When you have these self critical thoughts and you are fighting with your own thoughts.. you will always lose that argument. Everyone has faults and thats ok. The trick is to recognise them, accept them and put them in the background. Sometimes I do some gardening. I also like to eat chocolate. I can’t be unhappy when I’m gobbling it. Some people meditate and concentrate on their own breathing. Concentrating on my hobbies and things that interest me is the way to go. Other thoughts then dissappear. It also helps you make friends that are like you.. and then the other things you worry about.. don’t matter to them anyhows. At the moment you are having a baby.. thats a wonderful thing. Lots of people don’t take the time to enjoy that side of life. The other stuff really doesn’t matter too much.