Tröstmat

Det är lite olika vad man tröstar sig med för mat. Själv tycker jag att den ultimata tröstmaten är sushi.

Man börjar med soppa. Misu-soppa. Man får ta hur mycket eller lite purjo och sjögräs man vill. Det är jättebra. Och sen har man riset och fiskarna. Och wasabin i soyan som rensar onda halsar och byter ut ledsen-tårarna mot oj-vad-starkt-jag-tog-tårar. Det är lent och starkt på ett alldeles oslagbart sätt, och efteråt blir man sådär nöjd. På ett bra sätt.

Annan bra mat är thai-mat. Det är lite samma sak, fast annorlunda. Och beställer man rätt får man massor av nyttiga grönsaker som man mår bra av att ha ätit. Visst, det är rätt mycket fett, men grejen är att man mår bra efter, och det är ju det som är hela grejen med att tröst-äta, eller hur?

Och så har vi ju förstås soppa. Nästan all soppa är bra tröstmat. Man kan äta den jättevarm så att den riktigt värmer i magen, och oftast kan den ändå vara rätt nyttig utan att det blir torrt och tråkigt. Jag menar det är ju soppa. Köttsoppa med klimp är ju jättebra i det avseendet.

Jag tror det måste vara en del kolhydrater i tröstmat. Så man orkar, för det är tröttsamt att vara ledsen.

Annars funkar ju te med mjölk också. Varmt och gott. Och mysigt. Och kom inte och säg att man inte mår bra av det!