Idag promenerade vi till Ajtte och lekrummet. På vägen såg vi en älg som inte var så glad som älgen i visan jag har på huvudet. Om jag visste hur man skrev orden kunde jag skriva dem här…
Sedan var det den där solen… Jag glömmer vad det heter på samiska hela tiden. Bearvaš? Det är nog fel. Jag tänker bara på bjärv. Den skulle jag ju akta mig för!
Joe somnade på vägen, så vi tittade på game of thrones på Saras padda tills han vaknade.
När vi kom hem var vi heeelt slut. Joe lyckades göra så att ljudet inte längre fungerar i SVT play i Saras padda (Asus med sånt löstagbart tangentbord). Han är ett tekniskt geni! Jag fattade inte alls hur jag skulle få tillbaka det. Det hjälper inte med omstart och ljudet funkar överallt annars… Någon som fattar var han kan ha tryckt?
När man är jättetrött och förvirrad över hur barnet lyckats pajja något, och han börjar slå mot ens telefon som man googlar efter lösningen på, då är man inte jättepedagogisk. Eller ja, det kanske inte var så farligt, men jag kände att jag kom närmare att förstå föräldrar som snäser åt sina barn på bussar och i affärer…
In other news; Jag har vart full av hormoner idag. Upptäckte att jag fått ett meddelande om att det var sänt tulpaner till mig, och var tvungen att känna mig dum som inte var hemma, och det är ju fullt förståeligt att den urgulliga personen som skickat inte visste det.
Sedan kom jag på att det inte kan ha varit skuld som var den önskade reaktionen när blommorna skickades, så jag fick dåligt samvete. Sedan grät jag några tårar över att den första gången på evigheter jag får blommor av någon missar jag det…
Senare lyssnade jag på Brothers in arms och började nästan gråta då med. De där gitarrsolona… Och när Knopfler sjunger “every man has to die”… Gah!
Jag ville bara sova klockan 6,så det är ett under att jag inte sover än. Men det tänkte jag ändra på nu. Buorricha (så stavas det inte)!