Ja, säg mig, hur ska man hinna fixa för en liten bebis när man sover bort all ledig tid? Förra veckan var helt hemsk. Jag sov lite för lite på natten till måndagen på grund av trevligheter, så jag började veckan med att vara trött. Hela måndagen var det tungt att andas, och jag tänkte att om det ska vara så svårt att bara sitta på kontorsstolen vill jag hellre ligga ner hemma eller varsomhelst. Jag ville ligga ner i alla fall.
Sedan tänkte jag att jag skulle bara sova mycket mellan måndag och tisdag, så skulle allt lösa sig, men det fungerade visst inte.
Jag kom hem både på måndagen och tisdagen, helt slut och var tvungen att sova direkt efter maten. Och då menar jag inte “åh, jag är lite trött, jag måste sova”, utan att jag var orolig att jag skulle välta om jag inte lade mig ner omedelbart när jag ätit. Visst, jag gick hem, för jag visste att jag inte skulle orka nåt när jag väl kommit hem. Och jag vill ge min kropp lite motion i veckorna. Det kan ju inte gjort mig piggare just då, men jag tänker att i längden…
Men att sova direkt efter maten när man kommit hem betyder att man vaknar på soffan (för det är där man somnar efter maten) mitt i natten, förflyttar sig till sängen, och sedan har svårt att sova fast man känner trött. Lösningen blev att internetta lite och sedan sova. Det visade sig att det inte var ett effektivt sätt att bli utvilad.
På onsdagskvällen fick jag den briljanta idén att faktiskt förflytta mig till sängen. Jag åt bara ett kokt ägg till middag eftersom jag bara var trött, hade ett kokt ägg i kylen och inte orkade laga mat. Ägget förtärdes stående i köket och sedan gick jag och lade mig. Det var tydligen en ännu dummare idé.
Jag vaknade 01:30 och gick för att internetta och städa lite. Tömde diskmaskinen bland annat. Förresten måste jag sitta ner när jag tömt den, för när man böjer på sig så blir det svårare att andas, och det gör att man blir helt slutkörd av en sådan övning som att tömma diskmaskinen.
Vid fyratiden eller så lade jag mig i sängen igen, men jag somnade aldrig om.
Jag var förvånad hela torsdagen över att jag inte ramlade ihop och att jag faktiskt fungerade hjälpligt. På kvällen skulle vi titta på nya kontoret och tydligen skruva ihop bord och stolar. Jag var trött på alla möjliga sätt och bestämde att eftersom det inte var betald arbetstid tänkte jag minsann inte lyfta ett finger om jag inte kände för det. Så jag hjälpte till genom att äta supergod wraps, ännu godare efterrätt och genom att sitta på stolar som Simon, Feffe och några till skruvat ihop och testa om det kändes bra. Det gjorde de, men de var inte gjorda i något bra material. Man blev helt kondenserad på hela kontaktytan. Jag skämtade även lite och skrattade ännu mera åt skämt, eftersom jag var så trött. Yosh, som var där och hälsade på berättade att folket på löpbanden i gymmet på andra sidan gatan egentligen var karaktärer i dataspel som fastnat och stod och sprang mot väggen. “Som gisslan i CS!” tyckte jag och sedan skrattade jag varje gång jag tittade ut genom fönstret resten av kvällen. Jag tycker fortfarande det är roligt.
Simon skjutsade hem mig, och eftersom jag ägnat kvällen åt att sitta ner och äta goda saker samt ha roligt gav det mig en massa energi. Så jag gick ut och slängde kartongerna som stod i min hall, kände mig förträffligt nöjd med mig själv och sov hela natten. Så fredagen var bäst på hela veckan.
Så kom helgen och jag åstadkom det som stod i förra inlägget.
Nu känns det lite som att jo, det var ju bra, men hur ska jag hinna innan bebis kommer? Hur ska jag hinna förvandla min lägenhet till en där man kan ha bebis innan bebis faktiskt kommer? Jag stod ju till och med och tog på skötbord, men köpte inget, för de kändes “ukrainska” sa pappa (det betyder tydligen vingliga, ingen aning om hur kopplingen gick där). Men kanske det blir ett sånt i alla fall till sist. Varken barnshopen eller babyproffsen har öppet på söndagar, så vi kunde inte titta om det fanns någonting jag behövde hos dem. Återbruket stängde när vi kom för att se om det var öppet, så jag har en dammsugare i hallen som någon kan få ta också.
I helgen är det LAN. Så då hinner jag inte. En annan helg ska jag till stockholm och träffa högskolekompisarna “innan jag föder” som Sara tyckte. Och så ska jag ju till “mitt” älskade Jokkmokk och träffa underbara Sara (en till) som jag saknat så mycket.
Mycket att stå i och mycket man vill göra. det får helt enkelt lösa sig. Det behöver ju göra det.
Relaterade
2 svar på ”Hur ska man hinna med allt?”
Lämna ett svar Avbryt svar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Ett sätt att hinna med bebisbestyr innan bebis har kommit är att ringa till en Kirsi och kanske en Per och säga: “Hjälp!” 🙂
Praktiskt nog så kräver inte bebisar så himla mycket till en början. Blöjor (du får antagligen en babybox på bb med lite prover), kläder (får du säkert i present) och nånstans att sova (du har väl en säng?).
Vi fick ett skötbord från IKEA, sniglar, som var hopskruvat och limmat. Det blev stadigt.
Jag vill dessutom slå ett slag för bärsjal. Man får träna en stund, men det är faktiskt inte alls så svårt som man kan tro. Vårt sämsta köp vad duo/kombivagnen (vet inte vad som är vad, vid hade både ligg och sittdel), för vi har knappt använt liggdelen eftersom jag har burit i sjal och ergonomisk sele. Nu närmar sig den yngsta 10 kilo och det funkar fortfarande bra.