Om att se att man är vacker

Ibland känner jag mig snygg. Vacker. Eller båda. Och varför skulle man då inte tala om det för världen?

Jag läste en status på facebook igår som uppmanade alla kvinnor att ställa sig osminkade framför spegeln och se hur vackra de var. Jag tror det är viktigt att man är nöjd med sig själv och ser sina fördelar. Och inte bara om man är kvinna.

Alla behöver nog göra det.

Visst kan man vilja förbättra sig genom att träna och banta, men det handlar snarare om en fysisk förändring av kroppen som faktiskt sällan ökar utstrålningen man har. Det kan till och med bli sämre. Sånt får man bara hålla på med för sin hälsas skull. Vidde bestämmer.

Utstrålningen, den som folk faktiskt ser, och faller för, den kommer av att man är trygg i sig själv. Säker på att man kan. Att man duger precis som man är. Att det man har att säga är lika viktigt som det någon annan säger.

För tro mig, du kan. Om någon annan klarat det före dig, varför skulle inte du också kunna? Alla behöver bara olika lång tid för att lära sig saker, men ingenting är omöjligt om man vill det tillräckligt mycket. Så det så.

Det lustiga är att jag sett den där säkerheten i blicken på många som inte verkar tro att de kan. De säger att de har dåligt självförtroende eller att de inte kan, men det syns ju att vissheten om att de kan om de bara får rätt förutsättningar, den finns där. Det är som att de skäms för att de tror att de kan.

Och visst ser jag mig själv då också.

Jag vet inte om det är ok riktigt.

Så skit i vad alla tycker och gör vad du vill idag, ok? Se dig i spegeln och tänk på allt du är kapabel till. Det är ju inte lite, det. Så försök att inte bli överväldigad nu!