Upp i sadeln igen

Idag skulle det vara hoppning i stallet. Och jag som inte varit där de senaste två gångerna! Huvva, hur skulle det gå? Jag var jättenära att ringa återbud bara för att jag inte visste om hoppning verkligen var en bra idé idag. Men det gjorde jag inte. Jag tyckte att jag skulle dit.

Och så fick jag en häst jag aldrig suttit på innan. Men Viktoria sa att jag skulle ha den, så jag utgick ifrån att den var snäll. Alla hästar där är ju snälla i och för sig. Claes hette hesten, och det var en snel hest. 😉

Seriöst, han var helt lyhörd! Man behövde bara vicka lite med ena fingret så ställde han om sig. Och visst var han inte så pigg på att röra sig, men när man bad om fart så fick man det utan något som helst dröjsmål. Snäll.

Vi hoppade hinder på volter och det var trångt och svårt. Det var ju meningen att det skulle vara svårt. Men jag hade ju snäll häst, så jag gjorde som jag brukade och litade på att han visste vad han sysslade med. Bara driva rätt mycket så att han inte bara ramlade över… hehe.

Men det gick i alla fall hur bra som helst. Jag fattar inte riktigt varför jag alltid blir så nervös av hoppning nu för tiden. Jag är ju bra på det! Det är aldrig några problem… eller ja… jag reser mig i sadeln för tidigt ibland, och då blir det rätt konstigt. Men för det mesta håller jag mig i skinnet, och då följer jag liksom bara med över hindrena som ingenting. Jag har jättebra balans, faktiskt. Jag är bra på att se vart jag ska i tid och planera vägen. Idag kände jag att jag var bra på att rätta till hästen så att han hamnade där han skulle och inte försvann iväg åt något håll.

När vi hoppade i en åtta mot slutet byttes minsann galoppen i språnget också så att den blev rätt i det nya varvet! Duktig häst! Han bytte faktiskt galopp tidigare när vi bytte varv utan hinder. Jag tror inte jag lyckats med det på någon häst innan. Himla bra häst, återigen. Synd att vi nästan aldrig har honom att välja på. Men om han finns med någon mer gång ska jag nog försöka knycka till mig honom!