Jag har suttit för mycket. Jag har fått ont i rumpan. Nu sitter jag igen. Efter att ha cyklat hem. När man cyklar så sitter man också. Nu är jag för trött för att gå ut. För trött för att städa.

Jag kanske håller på att få sitt-sår i rumpan. Äldre får ju liggsår för att de ligger ner hela tiden, eller hur fungerar det?

Idag blev jag påmind om saker som är mindre bra både privat och på jobbet (där det är mycket stress nu, och det är allt jag tänker skriva om det), och det kändes inget kul.

Båda är väl i alla fall delvis självförvållade. Kanske. Jag kan inte skriva något om det, men jag mår inte så bra just nu i alla fall.

Jag kan välja att se mig själv som ett offer för omständigheterna, eller så kan jag se min egen del i det och ta tag i det jag kan göra… vilket inte känns som att det är så mycket just nu.

Jag kan också skylla min oförmåga att hantera allt på att jag var tvungen att vakna mitt i natten och stressa över saker som inte är längre. Det lägger ju inte direkt grunden till en munter dag.

Jag åt i alla fall en trevlig lunch med Simon. För jag var tydligen tvungen. Bakad potatis för 80 kr. Jag vet inte om jag tycker att prissättningen var vettig, och det betyder ju ingen sushi denna vecka eftersom jag bara äter ute en gång per vecka. Men sällskapet var bra.

Nu ska jag göra nåt. Oklart vad.