Ostress på Kjula

Jag är med pappa på Kjula igen. Jag har vart dålig på att blogga, men desto bättre på att varva ner.

Hela året har faktiskt varit nervarvat, och det är bra! Jag har ju ändå fått lite gjort. Jag får sammanfatta det senare. Mycket senare.

Tänk om jag blir stressad av att summera, liksom! Att inte stressa kan minsann vara ett heltidsgöra. 🙂