Kirsi är klok, som vanligt. Även om jag ligger efter i läsandet av hennes blogg så kan man inte bortse från äldre inlägg bara för att de är gamla. Jag brukar läsa ifatt ibland och läsa ett inlägg lite nu och då i förhoppning att inte hamna efter allt för mycket. Man behöver inte ligga i fas. Den stressen klarar jag mig utan. Ibland läser jag de senare inläggen för att veta vad som är aktuellt nu. Allt blir i en enda röra och jag vet inte i vilken ordning saker egentligen hände, men när det gäller självinsikter och känslor kanske det inte spelar så stor roll.

Det gäller att skaffa sig en överblick

Kirsi har insett hur stark hon är, och vågar lista bra egenskaper hon har. Det är smart. Man mår bra av att tänka på det. För min del behöver man portionera ut det, för ena dagen (som idag) är jag fantastisk och bättre än alla andra, och andra dagar är jag jättesämst i mina egna ögon. Det stämmer ju inte riktigt, förutom att den där känslan av att inte kunna någon faktiskt hindrar mig från att uträtta något över huvud taget, och så var den första cirkeln i den nedåtgående spiralen sluten.

För att bryta av den onda cirkeln (eller om det var en spiral) tänker jag berätta något jag är bra på. Skriv vad du är bra på i kommentarerna, i din egen blogg, eller på ett papper! Eller säg det bara högt för dig själv. Det är dig du berättar det för.

Ibland känner man sig vilsen i mörkret

En bra egenskap jag har är min självinsikt. Jag lär mig hela tiden mer om hur jag fungerar och kan inte lura mig själv på samma sätt längre. Jag vet när jag får ett sådant där driv i något att det inte kommer vara för evigt. Jag vet till och med hur länge det kommer att vara. En månad, ungefär. Sedan kommer jag desperat behöva sluta och ta det lugnt ett tag. Om jag inte får det känner jag mig inlåst och fångad och fäktar och slåss för att komma loss. Det är de där sakerna jag blir manisk med, alltså. Det är därför jag också ger efter helt och fullt för ingivelsen att syssla med det-där-jag-nu-vill varje ledig minut, och blir arg på folk som försöker hindra mig. För jag vet att de kan komma och ta en fika en månad senare när jag behöver lugna mig.

Jag har även vissa gånger lyckats försätta mig i denna maniskhet med flit, för att det behövdes. Det har hänt att jag har trott att jag kan dra ut perioden mer än en månad. Det går, men efterföljs av en depression som är mindre rolig att tas med.

Slutsatsen av detta är att jag kan arbeta mycket målmedvetet när det behövs, och jag känner mina egna gränser och talar gärna om för omgivningen i förväg vad jag kan och inte.

Det gäller att hitta det man själv ser skönhet i

Jag känner även igen mönster i relationer. Mina egna mönster alltså. Det gör det lättare att hantera när man åtminstone vet varför man själv beter sig som man gör. Ibland i alla fall. Längre relationer och andra människor är fortfarande en gåta för mig, så jag behöver leva mycket längre till för att ta reda på detta!