Min stackars kropp

På sistone har jag rört på mig. Och ätit en massa grönsaker och fullkorn och frukt. Och skurit ner på bacon och annat som jag gärna tryckt i mig. Det är nog synd om min kropp. Den vet nog inte riktigt hur den ska bete sig.

Och jag lovar ju inte att jag inte faller tillbaka i mitt gamla leverne sen. Att jag inte börjar äta bacon till kvällsmat igen, för att det är så gott. Men det här tar visst tid, så ett tag får min kropp leva nyttigt.

Jag vet inte när det är mest synd om den.

Idag cyklade jag hem förbi Hökåsen. Jag tror inte jag har varit där förut. Det var mysigt där med en massa villor och blommande buskar. Vägen hem blev då 2,1 mil. Konstigt, vägen till jobbet är ju bara runt 5 km beroende på hur många turf-zoner jag tar. Jag tog rätt många på vägen hem…

Jag fick höra att jag blivit mer seriös med turfandet. Det både stämmer och stämmer inte. Det är väldigt bra för att motivera till omvägar och det är kul att ta en massa zoner. Men jag gör det inte för att vinna. Jag gör det för att motionera och samla poäng. Men visst är det roligt att se att man ligger bland de 10 bästa i Västmanland… Fast vinna går inte när han som leder har galet många fler poäng än jag någonsin samlat ihop på en månad. Och då har jag inte ens TITTAT på Sverige-listan. Folk i Stockholm har för mycket fritid.

Nu ska jag dricka kaffe. Det är bra för trött kropp. =)