Ont

Under nedersta revbenet, vad har man där? På vänster sida sitter det nu. Det flyttar runt, se. Innan jag gick från jobbet satt det mitt mellan brösten. Men det var innan jag hetsåt nudlar i hopp om att bli så däst att jag somnade ett tag. Det var en idiotisk idé. Don’t try this at home, kids!

Sen ringde äntligen pojkvännen efter sitt möte så att jag fick gnälla av mig om hur misslyckad och svag jag är.

Han höll inte med och påpekade att jag ju är superVidde som genomför idéer medan andra fortfarande funderar på om det är möjligt att försöka.

Sedan påpekade han att det inte är lätt att arbeta över 200 timmar på en månad, samtidigt som man inte vet hur det ska bli med avtalet samt är underbetald. Nu vet jag inte om jag är det, men jag känner att jag har jobbat för mycket och för hårt för att fortfarande ligga på den nivån jag gör. Jag tänker att angående avtalet är det nog bäst att kryssa över konkurrensklausulen och skriva under innan jag blir knäpp. Den gäller ju ändå inte, säger de varje gång jag tar upp den. Då kan den väl lika gärna ha ett kryss över sig?

Jag påpekade att han glömde all skit med bilen, som han är underbar och hjälper mig med.

Men det hjälper inte att tänka att de sakerna inte är mitt fel. Det är som det är, och allt skulle ju bli guld och gröna skogar nu när jag bara har ett jobb och Lina har fått hjälp. Då är det ju ett stort misslyckande att jag mår såhär.

Jag skulle ju vara starkare än så. Bättre än så. Vägra vara trasig och, eftersom ingen kommer att servera Volvo villa vovve på ett silverfat (än mindre några ungar) så skulle jag skaffa mig det själv.

Det jag kan lägga undan på min lön räcker inte för att få banken att hjälpa mig innan jag blir för gammal, så kanske att jag skulle klara det med företaget på sidan? Jag får nog tänka om. Tillräckligt lönsam för ett hus i Norrland kanske. Eller Thailand. Jag är ju webbutvecklare nu. De hamnar alltid i Thailand. Jag vet inte varför, det bara är så.

Slutligen, varför är jag så stressad över jobbet? Är det för att jag vill göra allt och lite till för att till sist få en bra löneförhöjning? Jag vet ju att andra fick mer än jag förra året, och de måste således ha gjort ett bättre jobb. Eller är det för att jag inte säger ifrån som jag borde? Jag är ju ny på registry egentligen. Har inte jobbat där ordentligt sedan Kirsi fick tjänsten som registryansvarig och jag bara fick hoppa in när ingen annan var på plats. Men jag har envisats med att säga att jag kan, jag vill, jag törs. För jag ville. Sedan gav jag upp. Sedan fick jag det och min hjärna klarade inte av att tänka att det var en big deal. Sedan fick jag det bekräftat av att lönen skulle vara densamma. Jag gnällde och vägrade skriva på, och nån i Norge som jag inte tror att jag träffat gav med sig och höjde med 500.

Jag tänkte skicka det också till facket, men det tog jättestopp. Jag visste inte varför, men jag kom på det nyss. Det finns bara två saker tanten på facket kan säga ; ” stå på dig”, eller “nu ger jag upp”. Det betyder mer konflikter jag behöver ta, med personerna som inte tar besluten jag inte gillar. Som håller med mig och som säger att de kan inget göra. Jag kan inte se hur det skulle lyckas, så min hand vägrar att öppna luckan till skannern…

Det här leder ingen vart alls, så nu tänker jag försöka sova. Vi hörs…