Egentligen kanske jag inte borde blogga om det, men på något sätt måste jag få det ur mig…
Det blev ju inte så mycket sovet inatt. Pojkvännen lovade att hjälpa mig ringa några samtal. Jag vet inte hur han hinner…
Jag fick syn på bubblor som inte var mina i kökshon. En till sak att oroa sig över! Jag måste ringa bostadsrättsföreningen och säga till. Måste ringa. Jag vet inte varför det inte går, men det gör inte det i alla fall. På jobbet kan jag. Hur kan det vara så? Jag fick panik och tårarna sprutade åt alla håll.
Sedan skulle jag försöka sova. Jag trodde det skulle gå bra, för jag var helt utmattad, men gråten och paniken ville inte ge med sig.
Daniel var förstås orolig idag eftersom jag nämnde honom i gårdagens inlägg. Jag tror inte det är hans fel. Jag tror jag stressar upp mig alldeles själv och sedan mår jag dåligt över det.
Jag måste komma på hur jag ska lösa det.
Idag har jag haft yrsel och ont i bröstet, och händerna väger 7 kilo var. Finns det något piller man kan äta mot idiotiskt onödigt stressande?
Jag har ju sagt på jobbet att jag gör allt för att lösa detta, men Daniel har ju rätt i att jag inte direkt är på väg åt rätt håll…
Someone give me a chill-pill!
Blogg: Chill-pill, tack! http://t.co/lSp16dHC
Stora, stora kramen. *kramar*
Känner väl igen paniken över att inte *kunna* ringa. Det är väl bara att lyfta luren och… Bah! Men på jobbet går det. Kan man låtsas att man är på jobbet, inte tänka så mycket? Ibland.
Jag tror att du kommer lösa det. På ditt eget sätt. Du ska bara komma på det, men det gör du alltid. Du är så rasande kreativ, du. <3