Otroligt retro

Underbara Emma hade dragit ihop en återträff. Vi var inte så jättemånga som dök upp, men jag har lyckats missa alla de andra av olika orsaker, så för mig var det skitkul att träffa några ur gamla Hölö-klassen. Egentligen var vi två klasser, men i 8:an blandades vi upp så att vi nästan inte minns vilka vi gick med efter det. Det var vår årskull, liksom. Sen hade man ju matte med några ur parallellklassen i och med att den var uppdelad på lätt och svår.

Här är en skitgammal bild från facebook för att ni ska ha något att titta på

Tänk vad man minns saker när man pratar gamla minnen! Saker som helt fallit bort när man ensamt funderat.

Det går ju inte fort på landet, precis, som de säger i Smala Sussie. Folk upprör sig fortfarande över hur släkten Bonde styr grevskapet och höjer arrenden och hyror så att folk måste flytta…

Annars var det lite kul att känna att de gamla strukturerna i klassen, de finns nog inte kvar så hårt som förr. Folk har blivit vuxna, och jag har slutat vara sådär blyg och rädd att göra bort mig. Vem bryr sig om sånt, liksom? Det är ändå bara att skratta och gå vidare. 🙂

Lite oväntat drog jag ut på stan i Södertälje efteråt med Ann-Charlotte och Peter Strömbäck. Vi har nog aldrig umgåtts ordentligt förr. Jag vet inte om vi har det nu heller, men det var märkligt att det var så kul att gå ut med dem. Ann-Charlotte hackade rätt mycket på mig förr i världen, och det är helt nyligen jag förlåtit henne för det. Nu såg jag helt andra saker i henne. Kände igen mig i sidor jag inte tänkt på att hon hade. Vi båda skulle ju vara bäst på allt i skolan, och hon lyckades lite bättre än jag på lektionerna. Vi tävlade nog mot varann utan att tänka så mycket på det…

Vi hann hälsa på Erik som jobbade på det som var Avenyn förut (jag är västeråsare nu, vi säger inte vad saker heter nu för tiden) innan vi drog till Torekällberget eftersom det var helt dött nere vid Maren.

Där var det gammalt folk och trance. Som att åka tillbaka i tiden. Skitkul!

Nu måste jag sova lite mer, för det blev seeent… 🙂