I helgen var jag in en sväng på Pride, lite för att se hur det var, och i sista stund bestämde jag mig för att hjälpa Piratpartiet synas i tåget också.

Hos Jonathan finns fler bilder!

Dans i regnet

Det började regna på vår parad, men jag tyckte inte att det kändes som att det spelade någon roll. Vi hoppade runt och dansade till vår trevliga piratmusik i alla fall. Det var ett sånt där mysigt sommarregn som man inte blir kall av, och som faller snällt på en med mjuka, långsamma droppar som inte var för stora. Då har man dansat i regnet i år, och det gör jag faktiskt inte varje år!

Efter tåget tog vi oss till Piratpartiets tält inne på området och gav bort böcker till folk. Jag var lite för trött och platt för att kunna uppskatta det, tyvärr. Jag är inte van vid motion som pågår längre än 20 minuter!

Kristdemokrater på Pride

Jonathan ville prompt visa mig att Kristdemokraterna fanns på plats. Det brukar de ju inte. Jag fastnade i en lång diskussion med en man som hade fasta åsikter om vem som hade rätt att få barn och inte, och en ganska lurig debatteknik. Gratistips: debattekniker som går ut på att försöka få den andra att se dum ut fungerar inte för att övertyga den man pratar med. Det var dessutom ingen där som lyssnade på oss.

Nu har jag ju även pratat politik tillräckligt länge för att inte gå på såna trix heller, så det enda som hände var att jag tyckte att diskussionen var lite svår att föra, men det var ändå lite kul att få lite inblick i hur han tänkte.

Till slut var jag tvungen att sätta hans övertygelser på prov då han var emot inseminering av ensamstående, och jag ville veta om han menade att jag måste välja en av de jag är tillsammans med och gifta mig med den för att få räknas som icke ensamstående. Det kan ju bli rätt konstigt med balansen i förhållandet då. Mycket värre än att välja en som man anger att man är tillsammans med på facebook! 😉

Han blev ganska ställd när jag sa att jag var tillsammans med två killar och att den ena hade en till flickvän och ville veta vad man baserar ett sådant förhållande på.

“Ärlighet, förtroende… sånt som man brukar basera förhållanden på”, svarade jag smått förnärmat. Vad trodde han, liksom?
“Ja, det där kan jag inte förstå” sa han och lät som att jag förolämpat honom på något sätt.
“Det måste man inte” sa jag. “Huvudsaken är att man accepterar det”.

För jag förstår ju inte monogama, har jag kommit fram till. Men det måste jag inte. Jag måste bara förstå att alla inte är likadana och acceptera folk som de är.

Vi pratade en massa mer också efter det. Jag tror jag satte lite myror i huvudet på honom.

Piratpartiet är underbart

Jonathan ville att jag skulle säga på film varför Piratpartiet passar på Pride, men jag smet från det. Min hjärna ville inte tänka ut mer bra saker att säga, och hur förklarar man det som är så självklart?

Jag har alltid sett Piratpartiet som ett parti där man accepterar varandra oavsett kön, etnisk tillhörighet, hårfärg eller andra saker som inte ligger i vägen när man ska prata politik. Sådana saker kan ju snarare vara till fördel eftersom man får andra perspektiv på allt nästan gratis.

Politiken som presenteras på hemsidan säger ingenting om det, men kulturen i partiet har alltid varit att på internet är alla bara en avatar eller ett nick. Det är inte viktigt att ta reda på vem som ligger bakom, utan det är viktigare att bedöma människor utifrån vad de säger. Du är vad du säger i forumet, ungefär. Är du ett arsel har det ingenting med din läggning att göra och det hör inte till saken. Samma sak om du säger fantastiska saker.

Detta har hängt med när vi träffats, och det är alldeles underbart. I Piratpartiet kan man vara stolt över vem man är, och accepteras oavsett vad man är.