Yttrandefrihet och upphovsrätt – motpoler eller beroende av varandra?

Igår var jag på ett seminarium hos kulturskaparna med rubriken ovan. Först fick jag liksom ingen rätsida på rubriken men sedan, när jag som bäst satt och lyssnade på den livliga diskussionen, kom jag på att det är ju därför jag är piratpartist!

För att vi inte kan tillåta att yttrandefriheten, brevhemligheten och rättssäkerheten får stryka på foten för att skydda upphovsmännen från ett brott det inte är säkert att de tar skada av. Det kan till och med vara så att de tjänar på det.

Demokrati versus kultur, enkelt uttryckt. Och under seminariet kom man ju också fram till att kulturen är en viktig del av demokratin. Det är ett sätt för folk att uttrycka sig och förmedla och sprida budskap.

I Iran finns det inga eller små rättigheter för artister. Vi hade besök av Goga (kan ha stavats helt annorlunda) som inte kan åka tillbaka eftersom hon är en kvinnlig rappartist som sjunger vad hon vill. Om hon skulle åka tillbaka skulle hon “försvinna”, och ingen skulle höra talas om det, och ingen skulle veta vad som hänt med henne, sa hon. Hon nämnde också att folket i Iran är väldigt unga och har inte mycket pengar att betala med. Ändå trodde hon att hon skulle fått mer pengar av dem om de hade haft en copyright liknande den vi har.

Jag tror inte det. Jag tror att människor ger vad de kan för kultur. Jag tror inte att det spelar någon roll om en lusfattig student kallas brottsling eller ej om denna inte kan ge pengar för den kultur den konsumerar. Jag tror att personen i fråga kommer att konsumera precis samma kultur i alla fall.

Jag har testat att inte ladda ner eller lyssna på det jag inte kunde betala för. Det var svårt, och ledde till att jag distansierade mig från mina vänner på ett icke önskvärt sett.

Panelen började även jämföra fildelning på nätet med brott i köttvärlden, och jag försökte komma på vad som var motsvarande brott. Jag tyckte väl ungefär att man kan jämföra med att gå på vernissage och ta kort på alla tavlor med mobiltelefonen, titta på bilderna hemma, bestämma mig och sedan köpa några av tavlorna.

Efter seminariet diskuterades det med Jan Rosén. Då jämfördes fildelning med att gå över någons gräsmatta. Jan Rosén tyckte det var för lindrigt. Han tyckte istället att det är detsamma om jag tankar ett album så kunde jag lika gärna gå in på artistens gräsmatta, och sedan sätta upp ett borrtorn och börja leta olja. (bilden kommer härifrån)

Jag kunde inte riktigt förstå det synsättet. Tanka hellre min musik, säger jag.

Jag tror vi helt enkelt har ett arbete framför oss att närma oss varandra i synsätt på något sätt. Jag ska försöka förstå varför det står så många borrtorn på min tomt, helt enkelt, när jag trodde att allt som hade hänt var att en stig höll på att trampas upp. En stig som leder människor till mig.

Diskussionerna gick vidare under lite mingel, och jag fick bland annat höra att det nu ska gå att kombinera STIM och Creative Commons. Det tar sig! Jag måste undersöka sanningshalten i det när jag kommer hem från gotland igen…

Anna har också bloggat om seminariet, och Mackan har bloggat om att vi bör bli kulturskaparnas “fyllekompis”. Jag håller med.