Nu har jag jobbat tre nätter i sträck. Dagarna är helt upponervända och det hela är rätt så förvirrande. För att det ska bli svårare att bedöma om detta är för mig har jag åkt på en lättare förkylning precis. Det gör att jag känner mig hängig och snorig och dan. Tänka går inte så fantastiskt snabbt på grund av det, så de fina översättningar chefen vill att jag gör när jag är på jobbet får faktiskt vänta.
Svara på kunders frågor, det vill säga det som står i arbetsbeskrivningen i mitt nyaste anställningskontrakt, går alldeles utmärkt. Jag börjar misstänka att jag redan fått alla frågor man kan få och nu bara börjar om igen. Fort går det i alla fall.
Och vända dygnet kanske tar lite tid, typ en eller två dagar, men sedan så. Igår sov jag från jag kom hem till runt fem på kvällen som ingenting.
Det som funkar sämst är bussen till jobbet. Det går en buss runt nio på kvällen. Väntar man till nästa, ungefär 35 minuter senare, blir det ganska tajt att komma till jobbet i god tid. På hemvägen är det inga problem, för då är det dagtrafik. Egentligen är jag gnällig, för normalt sett så går jag hemifrån ungefär 50 minuter innan jag börjar. Nu går jag 70 minuter innan jag börjar. Det är bara 20 minuters skillnad. Men ändå!
Jag längtar till sommaren och tills min lägenhet är klar. Då tar resan till jobbet 25 minuter med cykel. I nerförsbacke nästan hela vägen. *drömma*
Men för att summera så gillar jag nog att jobba på natten. Visst, det är säkert inte hälsosamt, det är rätt så megamysko att äta klockan 4 på morgonen, men sedan när förstår min kropp sådana saker?