Vad ska man tumma på?

Hos Emil Isberg kan jag läsa:

Igår var det Agenda på tv, och det handlade bland annat om mangadomen jag skrev om häromdagen. Piratpartiets partiledare Anna Troberg förklarade att domen var självklar utifrån den luddiga lagen, att lagen är felaktig eftersom gränsen borde dras vid faktiska övergrepp på verkliga barn. Den delen börjar 34:20 in i Agenda: Del 3 av 20.

Jag blir lite smått mörkrädd när jag hör någon prata på det vis som Olof Risberg från Rädda barnen gör:

“Det här tycker jag är viktigt därför att det är en klar markering att sexuella övergrepp som det handlar om inte är tillåtet […] Jag tycker inte att vi ska börja tumma på det här nu […] Den här typen av skildringar är för mig grova sexuella övergrepp mot barn […] Det här inkräktar kanske på yttrandefriheten, men det är marginellt”.

Jag hoppas jag inte hackade för mycket i det han sa. Jag försökte ta det viktiga så att det han ville säga kom fram. Titta gärna på inslaget själv!

Det är inte det att jag inte förstår honom. Han vill sätta stopp och stämma i bäcken och få slut på allt vidrigt som händer i världen. Det kan jag känna att jag vill också ibland. Bilden jag såg igår fick mig att tänka på hur fel det är att unga ska växa upp med sådana bilder runtomkring sig. Ni vet, snygga smala tjejer utan finnar eller rynkor. Alla ska vara så himla perfekta hela tiden. Det finns ju annat i världen som är viktigt som man kan missa om man tänker för mycket på det.

Men notera att Olof inte vill att vi tummar på några principer i ena fallet, och sedan tycker att yttrandefriheten kan naggas i kanten nästan i nästa andetag. Det är otroligt farligt. Inte för att Olof tycker det, utan för att vi mer och mer har ett samhälle där många tycker så. Man ser inte riktigt konsekvenserna av vad man gör.

Texten Emil klistrade in i sitt inlägg stör mig faktiskt och jag tycker absolut inte att den är bättre än om jag sett en bild av samma sak. Möjligen är den värre, faktiskt.

The idea of meeting his daughters again interested him. He received them with great demonstrations of affection. One was beautiful, the other, less so but piquant. They had been brought up to witness their mother’s life and were not restrained or prudish.
The beauty of their father impressed them. He, on the other hand, was reminded of his games with the two little girls in Rome, only his daughters were a little older, and it added a great attraction to the situation.
They were given a large bed for themselves, and later, when they were still talking of their voyage and of meeting their father again, he came into the room to bid them goodnight. He stretched out at their side and kissed them. They returned his kisses. But as he kissed them, he slipped his hands along their bodies, which he could feel through their nightgowns.
The caresses pleased them. He said, “How beautiful you are, both of you. I am so proud of you. I cannot let you sleep alone. It is such a long time since I have seen you.” Holding them in a fatherly way, with their heads on his chest, caressing them protectively, he let them fall asleep, one on each side of him. Their young bodies, with their small breasts barely formed, affected him so that he did not sleep. He fondled one and then the other, with catlike movements, so as not to disturb them, but after a moment his desire was so violent that he awakened one and began to force himself on her. The other did not escape either. They resisted and wept a little, but they had seen so much of this during their life with their mother that they did not rebel.

Men jag tycker inte att vi ska bränna boken den kommer ifrån. För att då har vi rent bokstavligt ett bokbål, och då har vi lagt en mycket obehaglig munkavle på svenska folket.

Det värsta här är nog ändå att när lagen är skriven såhär blir det en oundviklig urholkning av begreppet barnporr. När jag hör ordet börjar jag nu genast fundera på om det rör sig om teckningar. Då finns det två möjliga utvecklingar. Antingen blir folk hysteriska och börjar bränna böcker (serieböcker än så länge), eller så börjar folk i allmänhet rycka på axlarna åt hela saken? Det är inte en utveckling jag vill se heller!