Läskiga ord

När jag började skriva verkade 50000 vara en överstiglig siffra. Men jag skrev i alla fall, förvissad om att jag bara behövde försöka, och att ju fler ord jag skrivit ju lättare skulle det verka.

Men döm av min förvåning när det har blivit svårare!

De 10000 första orden skrevs med förundran. Hur kunde jag ha skrivit 10000 ord redan? Jag hade ju bara börjat! Sedan var jag plötsligt halvvägs, och allt var spännande.

Men någonstans blev det svårt. Jag tror det började när jag lät mina karaktärer (som kommer från ett folk (inte människor)) möta ett annat folk (människor) i en stad. De där luriga människorna var jobbiga. De tänkte en massa. Inte nog med att de bodde i en stad som behövde ett namn, fullt med individer som också behövde namn, de tänkte på andra platser som jag inte visste något om!

Namn på folk var inga större problem, men städer och byar… Om man vet att det stormar mycket i en stad vid havet kanske man döper staden till Stormvind eller något annat fantasifullt. Eller i mitt fall, Östhamn om det är en stad som ligger liksom öster om allt annat och har en hamn. Men hur döper man en stad som någon bara flyktigt tänker på? När allt man vet om den är att den också ligger vid havet och att den ligger västerut. Det gick inte. Det blev en massa röriga tankar och placeholder. Det störde mig.

Sedan har vi ju Viddes obenägenhet att någonsin spela människa i något rollspel. Det är för att jag kan människors värld, och den är tråkig. Det är som det känns i alla fall. Så varför tycker mina karaktärer att det är bra att undersöka människornas sätt att leva? Varför är min sidekick så förtjust i fiskebåtar när jag tycker att det är dötrist?

Nu har jag 10000 ord kvar, och de känns lika omöjliga som alla de 50000 som jag skulle skriva från början. Det har blivit någon grej i mitt huvud.

Och om jag hade skrivit på berättelsen istället för här hade jag haft 347 mindre ord att skriva (enligt denna sida)…