Och fler ska det bli. Tur att de liksom bara flyter ur mig i liggande ställning. Jag blir nämligen fortfarande väldigt medtagen av att sitta upprätt.

Nu har tennisbollen i halsen löst upp sig och efterlämnat en hosta i alla fall. Hellre hosta än smärta när man sväljer. Tror jag i alla fall.

Honungsvatten och värktabletter har det gått åt idag. Men jag lyckades haspla ur mig över 4000 ord.

Ungefär nu börjar jag undra vart allt ska ta vägen och hur jag ska kunna avsluta just runt 50000 ord. Avsluta var aldrig min grej vid historieskrivande. Det jag minns från skolan var att man alltid fick nödlanda historien eller lämna den ofärdig.

Vi får väl se vad jag tar mig till den här gången.

Men det är långt till mållinjen, och min hjärna brukar kunna lösa problem jag grunnar på länge utan att tala om för mig att den gjort det…

Ior