På sistone har det varit lite för mycket för att jag riktigt ska orka. Lite för lite sömn och lite för mycket att stressa upp sig för. Bloggen har blivit lidande, tyvärr.

I helgen talade jag på två torg i Örebro och ett i Eskilstuna. Det var ingen anstormning av folk dit, precis, men det räckte för att göra mig helt sjukt nervös. Jag gillar inte att tala framför människor. Jag gillar att tala med människor och bemöta dem och det de har att säga. För allmänna frågor gör mig också helt mållös.

“Vad vill ni?” undrade en herre idag när vi drack piratöl på pitchers (kl 18 varje onsdag i god ordning). “Vi vill styra upp det här nu!” svarade jag glatt efter viss tvekan. Och då menade jag EU. Vaga frågor får vaga svar?

I allt det här gör jag så gott jag kan. Jag är på jobbet 9 timmar om dagen och försöker sova några timmar och resten av tiden går jag antingen runt och stressar upp mig över saker eller försöker utföra saker. Och får dåligt samvete för att jag inte sett allt på internet. Det kan ju ingen, men senaste veckan har jag inte sett ens grundläggande. Sånt som alla pirater borde läst och sett.

Även om jag vet att jag inte kan göra mer eller bättre än jag gör undrar jag hela tiden om det duger. Om jag duger. Om det folk tror att de ser när de tittar på mig kommer nedkraschande inför deras ögon om de fortsätter titta och verkligen ser mig. Jag kanske inte alls är så bra som de tror.

Att hålla tal gick nog hyfsat. Jag dog inte och jag ramlade inte omkull. Jag hade fuskpapper, så jag kom ihåg typ vad jag skulle säga. Det där med att leverera på ett bra sätt gick nog inte alls, men jag gjorde det fast jag inte vågade. Jag är ganska impad av migsjälv för allt jag klarar av och vet ungefär var mina gränser går. Jag kliver över dem hela tiden och det är coolt.

Men det finns ju andra vars gränser går längre fram. De kanske inte är lika modiga som mig, men de kanske gör saker bättre. Borde jag bara låta dem? Sluta ta upp plats som jag inte fyller ut? Eller borde jag sluta sjåpa mig och fatta att jag duger som jag är?

Ärligt talat har jag ingen aning. Jag försöker lära mig att kunna själv och inte bli beroende av andra hela tiden. För det är ju så lätt att låta det som andra kan fixa göras av dem. Det är så lätt att låta bli att göra saker för att man inte fick med sig någon. Det är så lätt att bli av med sig själv i allt beroende och till sist styrs man helt av andra och har förminskat sigsjälv till något litet som faktiskt är dåligt även om man kunde varit bra.

Jag är ledsen idag, och det tar min energi. Jag ska låta mig vara det och gå och lägga mig. Imorgon fortsätter regnet men jag ger aldrig upp.