För ungefär en vecka sedan blev jag smått deprimerad då jag kom på att “snart kommer det”. Liksom inför varje val sätter politikerna igång och ljuger sig blå i ansiktet. Det är naturligtvis en sanning med modifikation, för lyssnar man riktigt noga hör man att det de faktiskt säger och skriver stämmer överens med verkligheten.

Det är vad de utelämnar som är det som gör mig så ledsen och förbannad. Det får det nämligen att låta som att de tagit till sig det som verkar vara det som är allra viktigast för folket. Folket som fördelar sina röster åt de som ska ha makten. Folket som försöker styra genom representanter, men som allt som oftast blir förda bakom ljuset.

Ingen har väl glömt Reinfeldts “Vi ska ju inte jaga en hel ungdomsgeneration” i valrörelsen inför senaste riksdagsvalet. IPRED, då? Så nära en lögn man kan komma, anser jag.

Nu säger båda blocken (agenda igår) att de värnar personlig integritet. Jag mår mest illa.

De menar också att det inte alls har med Piratpartiet att göra. Nej, för skulle de berätta att de är rädda för att Piratpartiet ska ta deras mandat vore det som att erkänna att Piratpartiet faktiskt är ett seriöst parti med stor chans att ta minst ett (och antagligen fler) mandat i EU-valet.

Läs mer på Piratpartiets hemsida.