Vems intressen skyddas?

Hittade en lite rolig sida igår via live.piratpartiet.se. Det roliga låg i att jag var tvungen att tänka till en liten stund innan jag förstod att det var ett skämt. För det händer så mycket konstigt nu för tiden, så det hade liksom inte förvånat. Men sen såg jag titeln på sidan…

Webhackande skriver om att Universal tycker att digital distribution är dyrare än fysisk, och är arga och upprörda över snedfördelningen.

Ja, det tycker jag också är fel. Varför ska kortföretagen ha en massa pengar? Bara för att de hade vett att ta betalt för den tjänst de tillhandahåller på ett sätt som innebär att de som efterfrågar tjänsten känner sig villiga att betala? Bara för att de såg ett behov och såg till att tillfredsställa marknaden med tjänster som löste ett problem? Bara för att ingen annan lyckats göra samma sak?

Tänk om skivbolagen hade ägnat sin energi till att hitta egna vägar genom problemen (varför ska man kringå problemen när det finns möjligheter i dem?) istället för att hjärntvätta politiker och artister till att tro att en döende branch måste räddas!

Det där är ju förresten också fel. Den enda branch som håller på att dö är skivförsäljarbranchen. Marknadsföring kommer alltid att behövas, och det är vad skivbolagen sysslat med. De har bara inte velat kalla det för sitt rätta namn, av någon anledning. Och där verkar en hund ligga begraven, tycker jag.

När folk lägger mer och mer pengar på kultur men vissa som tillhandahåller kultur gnäller om att branchen är döende, vem ska man då skydda? IPRED kommer inte hjälpa deras dåliga affärssinne, om någon trodde det.

Det här känns lite genomskinligt. Marknadsföring? 😉