Här hade jag tänkt skriva ett blogginlägg om hur jag var på väg in i den där förhatliga matrix-känslan igen. För att jag var deppad och inte alls ville åka ner från jokkmokk. Sen hade jag tänkt skriva hur jag hade planerat att undvika den.
Men eftersom det jag känt på mig skulle hända hände så tänker jag inte ens låtsas att jag vet. Jag vet vart jag är på väg och jag vet att jag inte vet hur jag inte ska hamna där.
Jag vet att jag kommer behöva låtsas på dagarna för att kunna göra det jag ska, och jag vet att det kommer att göra att jag kommer känna mig helt tom på kvällarna. Sen kommer jag att försöka känna efter allt dåligt för att lyckas känna någonting alls. Sen kommer inte det heller funka, eller jag kommer inte att se meningen med det, så då kommer jag att sitta och inte känna på kvällarna också.
Jag vet inte alls om allt detta beror på det som hände. Jag tror inte det. Jag tror jag var på väg dit i alla fall. Det har vart på gång länge nu.
Fan vad jag hatar mitt liv just nu! Jag måste se till att nåt bra händer. Men just nu kan jag inte. Det går inte. Just nu tänker jag bara vara ledsen.