Det är så himla synd om mig!!! Min sjuka har nu övergått i total förkylning. En sån där då näsa och ögon beter sig som om man grät floder; det rinner! Man kan iaf vara säker på att det inte är någon form av hösnuva, för det finns ju inget som knoppar utomhus nu… Jag var orolig att jag hade blivit allergisk mot något sist jag hade såhär, för ett tag där så kom det tidigt varje vår. Då bodde jag dock i Västerås, där februari betyder tidig vår. Här betyder det mitt i vintern. Nästan.
Men det är ju konstigt att man kan känna igen en förkylning. Skulle det inte vara meningen att man blev immun mot dem när man haft dem? Men jag antar att det finns flera olika virus som ger samma symptom.
Apropå vinter så är jag trött på snö nu. Jag vill gå i skogen igen! Och lite trött på kylan är jag allt också. Tur att jag hinner bli trött på sommaren även fast den är så kort häruppe…
Var på stallet igår, vilket kanske kan förklara varför jag blev sämre plötsligt. “Överansträng dig inte”, sa Micke. “Det kan jag inte lova”, sa jag. Och det var tur att jag inte lovade det, för då hade jag brutit det löftet… Men jag tyckte det gick ganska bra att rida trots att min kondition var som bortblåst, tillsammans med min hjärnkapacitet. Sprang omkring och var vilse i stallet hela tiden. Visste inte vad jag skulle göra. Borde man inte tycka att många saker är rutin efter så lång tid? Näe, inte jag när jag är sjuk…
Och efter första galoppen kunde jag knappt se av ansträngning. Varför är det svårt att se när man blir trött i kroppen? Tur att man inte måste se så bra för att veta vart man ska i ridhuset. (När jag säger svårt att se menar jag att jag inte skulle kunna läsa på 10 meters avstånd, inte att allt blir suddugt eller något)
Iaf så hade jag Debesis, och vi tränade styrning när de andra tränade galopp. För han är lite bångstyrig ibland, och han vill ogärna göra tvärtemot alla andra. Över bommar vill han inte heller, men han var jätteduktig igår!
Jag får nog en annan häst nästa vecka då vi ska hoppa… hoppas jag! För sist jag försökte hoppa med Debesis så flög alla bommar omkring i hela ridhuset kändes det som.
Sak att tänka på nästa vecka: när Ingela säger på slutet av lektionen att vi ska trava av hästarna slappnar jag alltid av. Allting blir bättre. Sits, skänkel, tygeltag… Och jag visste inte ens att jag var spänd innan, men det märker jag ju när jag slappnar av. Så nästa vecka ska jag försöka tänka “trava av” så fort vi BÖRJAR trava. För det är ju dumt att vänta med att rida bra till slutet av lektionen… Hoppas det funkar nu då.