Privat jakt på fildelare

Måndagsbrevet från Piratpartiet (som antagligen skrevs på måndagskvällen och kom fram till mig idag) uppmanar att länka till denna artikel i DN.

Jag sa ju till alla före valet att Piratpartiet var enda alternativet om man ville stävja en sådan här utveckling. Tyvärr var det inte alla som trodde på mig. Jag fick höra om i stort sett alla partier att de minsann tänkte sätta stopp för den vansinniga utvecklingen. Jag trodde inte på det. Så det var väl ömsesidigt, kan man tycka.

“Ingen har hittat en lösning som tillfredsställer både upphovsmän och fildelare.” står det i artikeln. Och det kan vara sant i vissa upphovsmäns fall. Jag skulle vilja veta vilka som är flest. Är det upphovsmännen som är hysteriska över att deras verk finns på nätet? Eller är det de upphovsmän som hoppas att deras verk ska laddas ner extra mycket denna månad? Jag är en av dem.

Jag har tidigare skrivit att om någon vill tjäna pengar på vad jag gjort vill jag definitivt ha en del av kakan. Men att fildela är inte att tjäna pengar!

Enmansutredningen av Cecilia Renfors får mig alltid att undra också. Jag menar JAG vill ju avskaffa alla avgifter för privatpersoner att lyssna på musik. Ungefär som radio. Däremot om man vill ha en skiva att ställa i hyllan måste man ju betala för den fysiska saken. Cecilia verkar ha som uppdrag att se hur man kan få till lagliga alternativ för den kommersiella musiken. All musik som redan är laglig att sprida över hela världen gratis, det nämns aldrig.

Beror det på de direktiv hon fått, eller är det bara ingen som talat om för henne hur mycket kultur det finns att hämta gratis och lagligt på internet?

Självklart vill jag också att detta lagliga alternativ ska konkurrera ut den olagliga fildelningen. Varför bryta mot lagen när hela världen ligger öppen för en på ett lagligt vis?

EDIT: Petter har också vettiga åsikter.