Nu har jag med hjälp av diverse snälla människor tämjt linuxburken nästan helt. Det finns nu ssh och apache och andra trevliga saker på den. Den står här och tillhandahåller snällt en hemsida som jag lagt på den. Tyvärr tror jag inte att man kan komma åt den utanför vårt lilla nätverk här bakom Mickes dator. Vi fundrar på att låta linuxburken vara router ist för Mickes burk. Fördelen med det är att endast en dator kommer vara tvungen att vara igång dygnet runt. Nackdelen skulle väl vara om den lilla linuxburken inte orkade hålla igång allt jag vill be den om. Den har ju bara 333MHz. Plus att den inte fattar det och envist kör omkring och säger att den är på 233MHz. Fråga mig inte varför. Den är allmänt bråkig på den punkten.

På alla andra punkter är den väldigt snäll. Om jag inte missat något fruktanvsärt viktigt var det löjligt enkelt att lägga upp en hemsida på den. Men så borde väl det inte vara så krångligt heller. Tack vare att jag hittade en textfil med nybörjarinfo om debian så känns faktiskt hela linux-konceptet ljusår mycket enklare nu än i morse. Det där med tty:er tex. När jag väl fått det åtminstone halvvägs förklarat (nybörjarinfo är inte så ingående) kändes det fullständigt logiskt. Innan stod jag bara som ett frågetecken när man sa till mig “det är ju bara att köra en apt-get”. Vaddå köra, tänkte jag, och letade febrilt med musen i det grafiska gränssnittet efter en knapp som hette nåt med apt.

Jaja, nu har jag ju nästan förstått vad saker och ting handlar om. Iofs bara nästan. Men nu känns det lixom möjligt att ta reda på vad som helst, helt plötsligt. Och en annan dag ska det där med routrandet fixas. För det vore dumt att göra det nu. Jag är trött nu. Motgångar nu skulle kunna ta bort den här “jag-kan-allting-känslan” jag har. Det vill jag inte.