En gång för ganska länge sedan blev samhället vi lever i alldeles för stort för att hålla reda på på det sättet man gjorde innan (vilket sätt det nu kan ha varit). Någon smartnisse (det var säkert en man *fördomsfull*) kom på att man kunde skriva ner allt på papper, och när någon ville något kunde man ha ett färdigt papper där det stod på vad denna person skulle lämna för information.

På den tiden var det ett bra system (troligtvis). Det var utformat för ett gäng människor och efter dessa, så att det fungerade bra. Nu har samhället förändrats. Och en jobbig grej är att vi har tappat fokus. Vi har inte ett gemensamt mål längre, för alla är upptagna med att fylla i papper som frågar efter saker man måste ta reda på genom att titta på andra papper, som man ibland måste fylla i en blankett för att få (inte alltid från en annan myndighet än den som frågar efter informationen).

Vårt gemensamma mål BORDE vara: Skapa värde för alla svenskar (sådana saker som mat, hus, el och annat), och skapa lite extra av de värdena vi skapar här i Sverige, så att vi kan byta till oss det vi behöver från andra länder.

Om vi hade det målet, då skulle vi inte se på en arbetslös som en börda. Vi skulle kalla honom eller henne outnyttjad arbetskraft, och sen skulle vi se till att be den personen göra nåt som behövdes. Men för det krävs det helhetssyn. Jag tror inte Göran Persson ser längre än hans trubbiga näsa räcker bortom opinionsundersökningarna.