En väldigt bra beskrivning av varför man bloggar tycker jag. I mitt fall är det dessutom så att allt jag bloggar inte hamnar i min blogg. Hade ett väldigt välformulerat blogginlägg i huvudet när jag var deprimerad på jobbet. Men i och med att jag hade formulerat det så hade det lixom tjänat sitt syfte. Iaf för mig. Lite av infon kom in i bloggen iaf, men inte alla de i mina öron poetiska formuleringarna. Nu kommer jag bara ihåg att jag hade tänkt börja nån mening med “och” (då blir skrudde sur, hehe)… Det och att inlägget som inte kom med var väldigt destruktivt. De flesta mår nog bäst av att inte läsa det.
Borde man inte ha ett budskap när man skriver ett inlägg i sin blogg? Ja, de som tycker det får väl läsa nån annans blogg, för här finns bara frågor, känns det som. Personlig utveckling. Jag har ingen psykolog att gnälla hos, så jag gnäller där alla kan läsa det, men egentligen skulle jag lika gärna kunna skriva detta i min dagbok och strunta i om någon någonsin får läsa vad som står.
Jag brukar börja meningar med och när jag skriver posei faktiskt, det är faktiskt ett litterärt grepp som jag klarar av:D