Sov ju alldeles för lite natten till nu, så jag hade en smärre depression på jobbet. Det började med att jag insåg att det minsann inte varit nån som talat med mig och truckutbildningen nästa vecka. Jag frågade min teamledare i torsdags och fick svaret “Jag ska tala med alla som är berörda”. Nu hade hon dock gått på semester och jag insåg därmed att jag inte skulle få göra den. Då börjar man såklart att undra varför, och eftersom jag inte var så välbalanserad som jag kan vara andra dagar så gick tankarna till att anledningen måste vara att de inte anser det värt att satsa denna utbildning på mig. Anledningen stod jag sen och grunnade på ett tag (man har alldeles för mycket tid till egna tankar på det där jobbet), och det gjorde att jag kände mig mer och mer värdelös och inkompetent. Kom till slutsatsen att jag troligtvis blir så arg på andra när de gör fel för att dölja min egen inkompetens. Då var det väldigt logiskt. Nu vet jag inte. Vill bara sova.
Iaf så var alltihop helt i onödan, för jag frågade en av driftsansvariga om han visste nåt om varför jag inte blivit talad med om detta, och han frågade Lena (teamledare för det andra laget). Hon visste att jag visst skulle gå denna utbildning, men att Jenny (min teamledare) inte hunnit prata med mig. Så jag fick reda på det precis innan jag skulle sluta. Det och att jag pga detta ska vara ledig imorgon. Och så kom jag på att jag minsann hade plustid och skulle gå hem tidigare. Allt bra kom samtidigt. =) Fast nu är jag nervös för utbildningen… Det kan det väl vara värt, dock.
Nu blir det eftermiddagslur. Och det har inget med telefoner att göra, för det har vi fått nog av i detta hushåll för idag. Orkar inte skriva om det just nu…