Hemma igen

Det har varit en mycket lång dag, och nu ska jag sova snart… Mark Knopfler var precis så underbar att se som jag hade förväntat mig. Applåderade så händerna gjorde ont och skrek en hel del. Hade skitkul! För det finns nog inte många som kan hantera en gitarr som han. Det finns ju likvärdiga, men jag har svårt att tänka mig nån bättre. Fast han hade lite hårdare ljud på gitarren än på dire straits tid, vilket inte var en förbättring enligt mig. Men lite skönt ändå att han inte kör exakt samma gitarrsolon som då, även om jag inte hade haft nåt emot det på brothers in arms. Total favoritlåt genom alla tider. Har aldrig älskat en låt som jag älskat den. Och det bästa med den är inte den underbara texten, utan gitarrsolot där gitarren lixom sjunger till en…

Näe, nu får jag ge mig! En oförglömlig upplevelse var det iaf! Plötsligt mindes jag varför jag gjorde de där halvhjärtade (men inte särskilt lyckade) försöken att spela gitarr i min ungdom. Tyvärr börjar man ju tydligen med att spela ackord, och det var jag inte ett dugg intresserad av. Ville ju spela el-gitarr och få gitarren att sjunga. Men det kommer aldrig att hända. Har inte viljan. Eller orken. Får hålla mig till det som verkligen intresserar mig istället och låta de som vill hållas. =)

Skulle inte jag sova? Ska bara kolla vad som är på g på resten av nätet… Pojkvän vaken, tro? *blåser pussar norrut*