Nu blir det fan inte alkohol på väldigt länge igen! Fattar inte. Jag har så kul när jag dricker den där giftiga vätskan, men när jag vaknar dagen efter har min hjärna slutat fungera. Ångest fast det inte finns något att ångra, och så nu på kvällen: den stora sorgsenheten som lixom bara infinner sig. Och det finns INGEN anledning. Och det gör det lixom bara värre. Om det fanns anledning så var det bara det, lixom. Men när det är såhär utan anledning så vet man att det sitter i ens huvud. Och det kommer man aldrig ifrån.

Så nu blir det paus igen. Jag drack ju bara folkisar igår, så jag trodde väl att det skulle hålla eländet på avstånd. Men det är ju tydligt att så inte är fallet. Jag vill bli kramad nu. Men det går ju inte.