Om jag hittar en person som jag kan bli kär i, som dessutom går att prata filosofisk fysik, och djupa psykologiska saker med. Då vore allt helt perfekt. Men vänta nu. Det har redan hänt. Blev det perfekt? Knappast. Inte på långa vägar. Allting bara krashade. Och så står jag ensam kvar.
Här skrev jag en dikt. Här undrade jag vad det var med den som inte stämde. “Just nu känns det som om vi båda gör felVi gör tvärt emot vad vi kännerFör att vi vet att det är rätt” Den stämmer ju inte. Du gör ju precis som du känner. Det är jag som vandrar…
Tänk om det fanns en sån… Vad praktiskt! Ännu mer praktiskt skulle jag tycka att det var om galaxen syftade på Vidde. Tänk om man kunde slå upp precis allt. Varför hon gör på vissa sätt, vem hon ska gifta sig med osv… Känner mig tom och full samtidigt. Som när jag sitter och funderar…
Politik Känns som den här låten (glass intrepid – good enough) handlar om mitt liv på sina vis…