Jag vet varför jag stannar uppe tills jag känner så här. Det är för att jag behöver det. Jag vet inte varför än, men det är som en drog. Det gör ont i hela mig, min själ skriker. Och jag är beroende.
Jag är inte rädd för någonting. Ingenting utom att svaren på alla mina frågor ska vara fel. Och jag vet att det är stor risk att de är det. Inget annat skrämmer mig.