Hos Jonathan finns fler bilder!

Dans i regnet

Det började regna på vår parad, men jag tyckte inte att det kändes som att det spelade någon roll. Vi hoppade runt och dansade till vår trevliga piratmusik i alla fall. Det var ett sånt där mysigt sommarregn som man inte blir kall av, och som faller snällt på en med mjuka, långsamma droppar som inte var för stora. Då har man dansat i regnet i år, och det gör jag faktiskt inte varje år!

Efter tåget tog vi oss till Piratpartiets tält inne på området och gav bort böcker till folk. Jag var lite för trött och platt för att kunna uppskatta det, tyvärr. Jag är inte van vid motion som pågår längre än 20 minuter!

Kristdemokrater på Pride

Jonathan ville prompt visa mig att Kristdemokraterna fanns på plats. Det brukar de ju inte. Jag fastnade i en lång diskussion med en man som hade fasta åsikter om vem som hade rätt att få barn och inte, och en ganska lurig debatteknik. Gratistips: debattekniker som går ut på att försöka få den andra att se dum ut fungerar inte för att övertyga den man pratar med. Det var dessutom ingen där som lyssnade på oss.

Nu har jag ju även pratat politik tillräckligt länge för att inte gå på såna trix heller, så det enda som hände var att jag tyckte att diskussionen var lite svår att föra, men det var ändå lite kul att få lite inblick i hur han tänkte.

Till slut var jag tvungen att sätta hans övertygelser på prov då han var emot inseminering av ensamstående, och jag ville veta om han menade att jag måste välja en av de jag är tillsammans med och gifta mig med den för att få räknas som icke ensamstående. Det kan ju bli rätt konstigt med balansen i förhållandet då. Mycket värre än att välja en som man anger att man är tillsammans med på facebook!

Han blev ganska ställd när jag sa att jag var tillsammans med två killar och att den ena hade en till flickvän och ville veta vad man baserar ett sådant förhållande på.

”Ärlighet, förtroende… sånt som man brukar basera förhållanden på”, svarade jag smått förnärmat. Vad trodde han, liksom?
”Ja, det där kan jag inte förstå” sa han och lät som att jag förolämpat honom på något sätt.
”Det måste man inte” sa jag. ”Huvudsaken är att man accepterar det”.

För jag förstår ju inte monogama, har jag kommit fram till. Men det måste jag inte. Jag måste bara förstå att alla inte är likadana och acceptera folk som de är.

Vi pratade en massa mer också efter det. Jag tror jag satte lite myror i huvudet på honom.

Piratpartiet är underbart

Jonathan ville att jag skulle säga på film varför Piratpartiet passar på Pride, men jag smet från det. Min hjärna ville inte tänka ut mer bra saker att säga, och hur förklarar man det som är så självklart?

Jag har alltid sett Piratpartiet som ett parti där man accepterar varandra oavsett kön, etnisk tillhörighet, hårfärg eller andra saker som inte ligger i vägen när man ska prata politik. Sådana saker kan ju snarare vara till fördel eftersom man får andra perspektiv på allt nästan gratis.

Politiken som presenteras på hemsidan säger ingenting om det, men kulturen i partiet har alltid varit att på internet är alla bara en avatar eller ett nick. Det är inte viktigt att ta reda på vem som ligger bakom, utan det är viktigare att bedöma människor utifrån vad de säger. Du är vad du säger i forumet, ungefär. Är du ett arsel har det ingenting med din läggning att göra och det hör inte till saken. Samma sak om du säger fantastiska saker.

Detta har hängt med när vi träffats, och det är alldeles underbart. I Piratpartiet kan man vara stolt över vem man är, och accepteras oavsett vad man är.

Glada styrelsemedlemmar (bild av Opassande)

Det är ett enormt framsteg och beror mycket på vilka som valts in i styrelsen. På dagens möte var alla närvarande rörande överens om vilken väg vi vill gå, även om det inte ännu finns ett helt färdigt konkret förslag. det kommer finnas lite mer underlag i en bilaga till protokollet, som jag tänkte försöka skriva rent på tisdag förmiddag om inget oförutsett händer.

En ny grej är att protokoll nu kommer justeras innan de läggs upp i forumet, vilket kan göra att de kanske tar någon dag extra på sig, men det är ju bättre att publicera korrekt på en gång.

Nämnvärt är också att sekretesspolicyn är omskriven och nu endast gäller frågor som rör personuppgifter och frågor av känslig natur. Default är alltså att diskussioner som förts inte är hemliga, utom att man kanske av solidaritet eller medmänsklighet (eller annat) inte berättar vem som sagt precis vad. Det bestämmer man liksom själv.

På det stora hela är jag väldigt exalterad över att denna styrelse består av en så stor del av personer som vill arbeta långsiktigt och ha god framförhållning. Tack, alla medlemmar som valt in bra folk!

EDIT: jag såg just att bilaga jag refererar till ovan ju ligger bifogad på forumet. Yay!

EDIT 2: Läs även Leffelinis och Infallsvinkels intryck av helgen.

Men det kan vara svårt att se det. Det kan vara svårt att se helheten. Det kan vara svårt att se sambanden. Därför klumpade jag ihop alltihop i en enda bloggpost för att visa att såhär rädda är vi faktiskt. För att jag anser att det man behöver vara mer rädd för än det man fruktar, är fruktan själv.

LeoB undrade om man kunde ta det på allvar om man verkligen hade anledning att vara rädd, och frågade vad mitt budskap var.

Jo, det var just det som var poängen. Att jo, det finns de som vi behöver skydda extra mycket. Men att brott sker betyder inte att vi behöver skrämmas innan något har hänt.

Exemplet från mitt eget liv är att jag aldrig var rädd när jag gick i mörkret när jag var liten. Jag litade på människor, och visste att de allra flesta är hyggligt folk som man inte behöver vara rädd för. Med åren har jag blivit upplyst om och om igen om att man inte kan göra så. Man kan inte gå hem själv på kvällen, för man kommer att bli våldtagen. Man kan inte gå genom mörka tunnlar, för det är där det händer. Man kan inte gå genom skogen, för i mörkret bakom buskarna väntar de på dig. Det tog lång tid, men nu har obehagskänslan infunnit sig och jag oroar mig.

Vad är lösningen nu då? Att aldrig gå ut utan att eskorteras av en man som man litar på? För mitt eget bästa, för att jag inte ska behöva bli rånmördad och våldtagen.

Men var tog min frihet vägen då?

Lägg ihop det med alla andra rädslor jag förväntas ha, och plötsligt står vi där och har ingen frihet kvar alls. Ingen bestämmanderätt över oss själva. Ständigt några välvilliga ögon på oss. Hur länge dröjer det innan vi också får förmaningar om hur vi ska bete oss?

Och kom sedan ihåg att jag inte blivit våldtagen trots att jag gått hem själv mörka nätter genom både tunnlar, städer och skogar. Många gånger.

Och sedan är det meningen att vi, folket, oss som det inte går att lita på, ska ge makten åt den som ska få vaka över oss. Vem ger vi den till? Är det de som inte vågar prata om det farliga, eller är det de som föreslår lösningar? Att det är hysteriska lösningar kommer faktiskt inte spela någon roll.

Hanna säger det på ett annat sätt;

Vi är många som känner oss klappade på huvudet av politiker och myndigheter. Och det är så irriterande (min inre femtonåring rasar). Att inte bli behandlad med respekt, att bli begränsad och kringskuren. Påpassad. Potentiell fuskare, skyldig till motsatsen bevisats.

Jag anser inte att vi behöver skärpa lagarna för att känna oss trygga. Vi behöver koncentrera oss på att de lagar som finns ska efterlevas. Skärpta lagar skapar bara fler brottslingar. Skärpta straff skapar bara mer rädsla. I USA har man dödsstraff, och då borde ju inga brott begås. Tänk om, säger jag bara.

Bidrar du då inte till hysterin genom att klumpa ihop alla rädslor?

Jo, det kanske jag gör. En annan sorts hysteri. Jag hoppas det. För det behövs en hysteri av röster mot den destruktiva utvecklingen. En folkrörelse som tydligt sätter ner foten och säger NEJ.

Nej, vi tänker inte ställa upp på det här mer.

Nej, vi tänker inte bidra till det längre.

Nej, vi vägrar vara rädda.

Som Benjamin Franklin kanske sa;

He who would trade liberty for some temporary security, deserves neither liberty nor security.

Jonas uttryckte vad jag kände i lördags, när jag själv nästan inte orkade stå i en demonstration mot den samhällsutvecklingen vi är på väg mot:

Det gjorde för ont att tänka på sitt eget land så. Jag applåderade de som inte bara orkade närvara, utan även förklara varför:

– Därför kommer vi inte att göra något annat i det rödgröna samarbetet än att vara vänster.

Jo, men det är säkert en fin tanke, och jag hoppas det stämmer. Jag hoppas att inget av partierna släpper något av sina punkter när de återigen kommer in. Om de gör det.

Frågan är ju om inte kompromisserna redan är gjorda, och då är det förvisso lätt att veta vad man inte kommer att släppa efter valet.

På andra sidan det ytterst hypotetiska mittstrecket har man skapat en gemensam hemsida istället för att presentera samma budskap med olika ord på olika hemsidor.

– Risken med två block är att det kan finnas svårigheter att se alla partier när det finns två så tydliga regeringsalternativ.

Ohly

Jag undrar om Ohly på detta sätt vill diskvalificera sin egen strategi? Är han månne missnöjd med samarbetet innan de fått pröva det i riksdagen?

Ohly verkar ju vara en mestadels vettig kille, så han ser väl antagligen hur svårt det är att se att vi har mer än ett alternativ när tidningarna hojtar om höger och vänster dagarna i ända.

Jag har ett förslag. Skriv med utgångsläge i hur demokratisk partiernas politik är istället ibland. För att förenkla väldigt och sammanfatta så handlar demokrati om yttrandefrihet, rättssäkerhet, brevhemlighet, insyn i politiska processer, meddelarsskydd och integritet.

Om man ändå ska bunta ihop partier kan man faktiskt göra det på det sätt de väljer att stå på samma fot, och då gäller inga traditionella mittstreck längre. Då får man en helt ny skala med Piratpartiet på ena sidan, och de flesta andra partierna ihopklumpade i andra änden.

Det är inte så smickrande för dem, men det är ärligt.

Flattr:

Hej alla,

Nu börjar det dra ihop sig inför Freedom Not Fear den 11 september 2010.

I Göteborg lutar det åt en del bus, möjligen i form av en flashmob eller dylikt. Mysterierna hopar sig…

I Stockholm planerar vi för en litet mer traditionell demonstration i Humlegården. Vi kör mellan klockan 14-17 och ni är förstås alla välkomna om ni har möjlighet.

Talarlistan för Stockholm börjar nu ta form och inkluderar bland andra:

Demonstration i Humlegården, Stockholm 11 september kl 14-17.

TALARLISTA STOCKHOLM:

Camilla Lindberg (Folkpartiet)
Linnéa Tiarafeministen Sjögren (Feministiskt Initiativ)
Peter Karlberg (Socialdemokraterna, Sossar Mot Storebror)
Jens Odsvall (Ordförande, Svart Måndag)
Christoffer Fagerberg (Distriktsordförande, Luf Storstockholm)
Magnus Andersson (Förbundsordförande, CUF)
Amanda Brihed (Folkpartiet, Luf, Svart Måndag, Liberati)
Alexander Bard (Liberati)
Michael Gajditza (Liberati, Svart Måndag)
Caroline Szyber (Kristdemokraterna)

Fler namn lär tillkomma innan listan tillslut spikas.

Glöm inte att sprida ordet om FNF till alla ni känner! Det är tokviktigt att vi gör en markering i samband med valet och att vi håller Freedom Not Fear-fanan högt.

För integritetsrörelsen. För frihetsrörelsen. För alla demokratikämpar, digitala kämpar och andra.

Upp på barrikaderna den 11 september. Vi ses där!

Vänligen

Amanda Brihed
Projektledare, Människorättsnätverket Svart Måndag
Freedom Not Fear Network

Freedom Not Fear hålls i år den 11 september. Passande dag, kan man tycka. Ursprunget bakom Freedom Not Fear är att motverka den massrädsla och övervakningsiver som kommit att omforma en hel värld efter den 11 september 2001. (saxat från informationssidan på fejjan)

Information finns även här och här.

Själv har jag ju sagt att jag inte kommer att kampanja i Stockholm för att jag inte står på lista där, men detta är ju tradition! (jag var där förra året, hihi) Den här gången ska jag dock se till att ta med mig några valsedlar om någon vill ha! =)

Flattr:

Ett år sedan minst 1000 personer ställde sig på medborgarplatsen och skrek att det inte hade gått rätt till.

Rick hedrade dagen med en debattartikel på Aftonbladet, men den plockades ner. Censur, någon? Det är lite ironiskt på något sätt. Hela artikeln kan bland annat läsas här, eftersom FaidrosBlog lyckligtvis hade återpublicerat texten.

Piratpartiet säger ifrån. Dock inte på ett torg denna gång. Vi håller på för fullt med kampanjplaner, och i vissa fall även strukturen, fortfarande. Min valkretsledare är inte nöjd förrän han byggt en stabil struktur som fungerar. Jag hejar på, för jag är varken stabil eller strukturerad, så jag har byggt i ett år på sådana saker, men man blir ju aldrig klar! =)

DN oroar sig för att vi tappar en massa medlemmar nu, men vi har räknat med det, och ser framåt istället. Nya medlemmar kommer, det är jag säker på, för vi kommer inte ge oss förrän vi berättat för alla.

I EU råder det fortfarande diskussioner om ACTA-förhandligarna som fortfarande inte är öppna. Enligt DN:

Enligt officiella dokument är syftet med Acta-avtalet ”att skapa internationella standarder för att säkerställa skyddet för immateriella rättigheter och därigenom bidra till att mer effektivt bekämpa det växande problemet med varumärkesförfalskning och piratkopiering”.

Parterna vill kalla det för ett handelsavtal, men hur kan man egentligen tolka det så?

Nu verkar det ju gå i rätt riktning, men Christian Engström är försiktig med att ropa hej innan vi kommit över ån. Det tänker jag också vara.

Eftersom vi var så noga med att tacka de som hjälpt oss in i EU-parlamentet på vår valvaka verkar det som att vi inte får samma utmärkta hjälp i år. Till och med DN håller med: ”Och Piratpartiet får ingen draghjälp inför riksdagsvalet i september.” skriver de om att Pirate Bay kommer upp i hovrätten efter valet i år.

Så detta val får vi ro hem själva. Det kommer vi göra alldeles utmärkt även om det blir tufft. Det är nämligen inte bara Sandra Grosse som är awesome i Piratpartiet, utan varenda pirat har faktiskt rätt att säga det om sig själva!

Och apropå allt detta: http://bit.ly/beECZ6

EDIT: När jag ser alla återpostningarna av och åsikter om artikeln blir jag ju nästan sugen på att återposta själv, men ska det verkligen behövas när nätet är fullt av så duktiga bloggare? =)

För att förhindra att sådana dumheter som exempelvis ”Three strikes” (du blir avstängd från Internet om du blir anklagad för fildelning tre gånger) förhandlas fram kräver parlamentet full insyn i förhandlingarna och att sådant som strider mot parlamentets tidigare beslut inte får förekomma.

Detta är viktigt inte bara för PP/Gröna och PPE/ECR, som från början lade fram varsin resolution, utan nu har en gemensam resolution nåtts över partigrupperna och lämnats in.

Ur resolutionen:

10. Considers that in order to respect fundamental rights such as freedom of expression and the right to privacy, with full respect for subsidiarity, the proposed Agreement must refrain from imposing any so called ”three strikes” procedures, in full respect of the decision of Parliament on article 1.1b in the (amending) Directive 2009/140/EC that calls to insert a new para 3 a to article 1 Directive 2002/21/EC on the matter of  ”three strikes”

Rick Falkvinge skriver:

Och via Hax och Christian får jag precis nyheten att texten till resolutionen nu är postad. Det är starka kanoner så att det svänger om det! Parlamentet sätter ner foten om att de inte tar skit av den här sorten över huvud taget, och kräver både öppenhet, insyn och att vissa element (avstängningar från Internet, gränsgenomsökning av handväskor efter kopierade skor) inte får förekomma.

EDIT: SvD verkar dock ha missat vilka som var delaktiga i drivandet av resolutionen (tips från Skype).

Men så hade jag precis postat det här. Och det är ju så jag gör. Tycker eller tänker jag någonting så skriver jag det på min blogg.

Det är ett invant beteende, men också ett sätt att kommunicera på, och ett sätt att få tankar och idéer prövade av partikamrater och kompisar. Ungefär som i samtal oss emellan, men lite mer öppet.

Och innan jag postade tänkte jag på andra bloggar jag läst som postat liknande inlägg. Det har helt enkelt blivit någon slags kultur i Piratpartiet att öppet diskutera missförhållanden och sedan komma till konsensus och rätta till det.

Piratpartister i allmänhet tänker inte på att hålla saker hemligt. Vi diskuterar öppet i forumet och på paddor, och vi utvärderar oss själva i våra bloggar.

Vilket annat parti gör det i samma utsträckning?

Tänk om hela riksdagen var full med sådana personer som bloggade om sina känslor och upplevelser under dagen i riksdagen! Varje dag…

Jag tyckte till exempel inte att det inte gick att få plats med alla tankar om distriktskongressen för Ung Pirats östra distrikt i ett enda blogginlägg och kände att det var bra att andra skrev om det också. På så sätt kom en mer nyanserad bild fram. Tänk om man hade tillgång till 349 blogginlägg om en debatt i riksdagen man var intresserad av. Informationsflöde? Ja, då får man väl skapa en padda och försöka strukturera upp fakta tillsammans med andra.

Tänk om alla politiker kritiserade sig själva lika mycket som de kritiserade andra? Öppet.

Det är sant att vi i PP ibland kan ge varandra en känga, och vi kan ha en dålig dag. Vi kan missuppfatta situationer där vi själva inte varit närvarande och bli arga. Men vi vågar säga vad vi tycker. Vi håller inte tyst. Det är sådana politiker jag vill ha i riksdagen.

Det amerikanska förslaget skulle enligt IDG News Service ge innehavare av upphovsrätt ökade möjligheter att hålla internetoperatörer ansvariga för illegal fildelning och lagring av olagliga kopior av exempelvis film och musik. Operatörer som inte tar sitt ansvar skulle riskera stämning.

Justitieminister Beatrice Ask beklagade igår morse på internetdagarna att ACTA-avtalet var hemligt, eftersom detta ledde till sådan här ryktesspridning, som hon verkade tycka att det var. Hon nämnde inte alls problematiken i om en operatör anses skyldig till innehållet i nätet som förmedlas, vilket var vad Oskar Schwartz frågade, och vad jag ville höra henne prata om.

Själv hoppas jag på många kollegor som förstår hur problematiskt, för att inte säga idiotiskt, det är att hålla operatören ansvarig. Blir du påkörd av en bil går du inte till vägverket och kräver ersättning. Om du anser att ett brott har skett går du till polisen och anmäler det hela. Ansvarig är brottsutövaren och ingen annan.

Att använda sig av verktyg som kan användas både till laglig aktivitet som olaglig gör inte tillhandahållaren av verktyget medskyldig.

Gör du operatören till ansvarig kommer vi dessutom få allvarliga problem när dessa känner sig tvugna att censurera nätet för att undvika att bli skyldiga till brott. Detta låter kanske inte lika horribelt för vissa, som kanske tänker att censuren kommer att begränsa sig till olagliga siter.

Tänk om.

I Frankrike, fick jag höra i förrgår, har de tre största bolagen i princip bildat kartell, och de blockerar protokoll. Du kan inte använda skype eller bittorrent som följd av detta. Jag hoppas att någon kommit på hur man kommer runt detta, men är det verkligen ett internet som vi vill ha?

Torrenttekniken är fantastisk för filöverföring när material ska spridas till många, och många kulturskapare använder detta i reklamsyfte. Det är vanligt att mp3-filer är gratis och tillgängliga, men vill du wav får du betala. Konsumenten är nöjd och producenten är nöjd. När Napster stängdes ner slutade en vän till mig att göra musik, för han kände att hans affärsmodell, som gick ut på att släppa musikfilerna fria, var för motarbetad.

Detsamma händer fortfarande. Och det är inte politiker som vill detta. Det är istället stora bolag med mycket pengar. DN.se får inte läsa ACTA. Amerikanska bolag inom film, musik och mjukvara har varit delaktiga i ACTA-förhandlingarna. Det säger inte lite om vem som styr processen.

Lagar anser jag ska ha folkligt stöd. De är där för att skydda befolkningen. Så att befolkningen kan tjäna pengar och leva tryggt. Om lagarna inte passar ett stort företag i ett land är det synd för dem, men inget vi ska behöva gå emot hela befolkningens vilja för.

DN.se skriver även:

I EU och Sverige säger lagen, i detta fall e-handelsdirektivet, att en internetoperatör inte ska hållas ansvarig för innehållet i kommunikationen man förmedlar, så länge operatören inte är sändare, mottagare eller på annat sätt är delaktig i innehållet. Denna princip kallas ”mere conduit”, vilket avser att operatörerna endast tillhandahåller ledningar.

I debatten har mere conduit-principen framhållits som en garant för att privatliv och korrespondens skyddas på det sätt som föreskrivs i artikel 8 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Att upphäva principen har liknats vid att låta posten öppna och läsa brev.