Tag Archives: kreativitet

Kofta

Jag tänkte ta tag i ett helt annat blogginlägg jag snabbt gjort ett utkast på tidigare, och så fick jag syn på en länk som var inkastad ganska random under texten. ”Kofta: http://deisy.se.loopiadns.com/?p=63” hade jag skrivit för att uppenbarligen aldrig återvända. Förrän nu.

Och nu rycker det i stick-nerven. Nej, alltså inte nån nerv som ligger i kläm och orsakar stickningar, utan… eller jo, kanske precis så. Kort sagt blev jag sugen på att sticka igen. Trots att ett sånt där projekt är för stort för att någonsin bli klart. Jag klarar mössor, vantar och halsdukar (fast jag har aldrig gjort några vantar). De är lagom stora och hinner bli klara innan jag styr blicken mot något annat projekt.

Fast den där måste man ju göra längre i ärmarna. Möjligen ska man inte alls vänta håll på stickorna heller, men vända lite utmot händerna så att ärmarna blir hippie-aktigt utsvängda…

Nåja, det har jag nog inte tid med just nu. :)

Kreativitet skapar mer kreativitet

Min förra post handlade om att jag inspirerades av en bild. Den trängs nu med alla bilder jag redan hade i huvudet. Men är det så trångt? Nejdå. Ju mer man stoppar in i en människas huvud, desto mer får plats. Tills man får en hjärnblödning och dör, som min farmor häromdagen. Nä, jag vet inte hur jag ska hantera det ännu. Har fullt upp med att försöka bli frisk och alla ord jag ska skriva. Antagligen hjälper de mig på något sätt.

Men för att återgå till ämnet; musik! Det går mycket bättre att skriva med musik i öronen. Eller så känns det bara så, men trevligt är det.

En titt på Last.fm talar om för mig att jag igår lyssnade på bland annat nedanstående.

C418
Paniq
Mosaik
Mig själv
Infected Mushroom

Vilken ondskefull fildelare jag är! Jag har ju flattrat i alla fall. Men jag minns inte om jag har köpt just the Gathering av Infected, som var den jag drog hem lite snabbt. För den är bra. Jag har köpt andra skivor som jag inte uppskattar lika mycket. Dum konsument. Får väl åtgärda det senare.

Nu håller jag på att dra hem mer musik av Mosaik, för jag gillade Leandi. Varför går det inte att Flattra de individuella skivorna?

Poängen är att kreativt skapande nästan alltid blir en källa till inspiration för andra. Oavsett om det ger associationer i någons huvud, styr bort tankarna från villospår eller om det bara ger den som konsumerar det skapade en känsla av ”jag kan nog bättre”. Det senare vill man naturligtvis inte tänka på medan man skapar, men i efterhand, när någon berättar att just ditt verk fick dem att sätta sig ner och göra det där de bara hade funderat på att göra innan, så lovar jag att det känns allt annat än misslyckat.

Det är därför man inte ska vara alltför rädd att dela med sig av något som inte är helt färdigt. För att det kan inspirera andra att skapa, och kanske man får hjälp med att göra det färdigt?

På skymning hittade jag en massa ”shorties”. Väldigt kul och inspirerande. Jag är inte säker på hur jag hamnade där. Kan jag skylla på Flattr, tro?

Jannes projekt (som jag länkade till ovanför) är ganska intressant. Det är alltså det första utkastet av hans bok som ligger ute. Nu är han i full färd med att skriva ett utkast till, eftersom det är Nano nu. Men tänk att lägga ut något så ofärdigt? Det skulle jag aldrig kunna göra! Jo, eller så kan jag eftersom jag skapade Berättelse.se och fortfarande inte har någon aning om vart det ska ta vägen. Kunde ju ha skrivit på den på nano, men det passade sig inte, tyckte jag.

Sen har vi ju bloggen. Vad är det för ett konstigt projekt nu då? Blir det någonsin klart? Eller är det bara ett oändligt antal utkastade idéer som försöker få fotfäste i cyberrymden? Några av dem kanske lyckas. Och det här inlägget, sedan! Maken till ofärdigt svammel… ja, och nu tänker jag dela med mig!

Att skriva är en morgon-aktivitet

Jag kom just ur duschen, och som alla vet så är det ett av de ställen där man får idéer och funderingar. Kanske för att man inte kan skriva ner dem direkt (Murphy’s fel i så fall) eller så är det för att man för en gångs skull tillåter sig att bara vara utan att underhålla sig med någonting annat än schampoolödder och vatten i öronen. Kan vara nog så skoj, men man tröttnar lite efter ett tag.

Saknas i duschen...

Nåväl, det jag kom fram till var att igår ville jag egentligen spela wow, men det gick ju helt bedrövligt.

Det hade kommit en patch, och det tog HELA natten att få in den. Jag vet inte om det var nedladdningen som tog tid eller om det var installationen, men långsamt gick det iaf.

Så jag tänkte att jag kunde skriva lite på Lwani.se. Men inspirationen till det var ungefär -587.

Nu är det morgon och jag har inte tid att skriva ens det här egentligen, men om jag hade haft det! Fram med kaffet, fram med tangentbordet, här ska skapas.

Är inte det ganska konstigt? Jag vet att när jag kommer till jobbet kommer den där evinnerliga tröttheten slå till och jag kommer att fräsa åt alla att det är morgon och jag har inte fått mitt kaffe än.

Eller så är det bara för att jag inte greppar simultanförmåga…

Igår gick iaf förvånansvärt bra med tanke på att jag, som inte jobbar med registry annars, tog över ansvaret. Det där är en sanning med modifikation, och det kan hända att jag skriver mer om det senare. Eller inte. Vi får se. Jag blir så dålig på att uppdatera bloggen vissa perioder när kreativiteten vill ta mer plats och min hjärna bestämmer att bloggen är meta.

Roligt vs boring

Opassande skriver om den där nervositeten som ”vuxna” har kring datorspel. Att man ses som beroende om man spelar mycket, men om man inte gör det via datorn, utan genom att träffas och spela brädspel är det minsann fritt fram, av någon anledning. Trots att det ofta finns mer utrymme för snack om annat när man låter datorn räkna, har jag tänkt på.

Tonåringen smiter så iväg från middagen med föräldrarnas vänner för att umgås med sina egna vänner. Osocialt? Ja, faktiskt.

När jag var liten (hör nu på mig, jag har ju snart uppnått en respektfull ålder, tror jag) gick det inte att göra så. Om jag ville meddela mig med mina kompisar var jag tvungen att ringa en (1) av dem. Det skulle ju ha varit oerhört ohyffsat när mina päron skaffat en fin middag med bekantingar.

Så där fick man sitta och lära sig etikett och lyssna på samtal som inte var intressanta för en tonåring. Och flikade man in något var man ju så naiv, så…

Men jag tror nog att det var nyttigt.

Och det finns ju en annan aspekt också. Långtråkigt. Har ungdomar tråkigt numera? Själv hinner jag ju inte roa mig med allt jag skulle vilja. Och det är ju när man har tråkigt som man blir tvungen att själv hitta på saker. Utveckla sin fantasi och whatnot.

Jag tror att det finns en oro för att den här delen i utvecklingen missas av ”dagens ungdomar”.

Men bara för att kreativiteten finns på nätet är den inte oväsentlig. Det finns så mycket musik, bilder och allt möjligt annat som folk skapat när spelen blivit tråkiga. Gå ut på nätet och kolla, vet jag! Det sjuder av liv på internet.

Related Posts with Thumbnails