Det här inlägget blir rätt så negativt. Om du inte vill läsa negativa saker, sluta läsa. Men jag måste få ur mig det för att kunna gå vidare. Det är viktigt att vi lär oss också.
Det var ju som jag kanske sagt någonstans ganska förvånande att få så lågt resultat. Att få 2% av förstagångsväljarna, som jag såg på någon stapel på valnatten kändes väldigt konstigt.
Fredrik gör en poäng av att en lokal representant överst på varje lista hade varit väldigt bra. Nu ser jag iofs att Rick får flest personkryss på de flesta håll, men man kan inte annat än hålla med om att det hade smällt rätt högt om en lokal pirat hade stått högst upp på listan. Speciellt eftersom vi hade så många bra kandidater här i Öst så skulle det nog inte skadat. Självklart ska man ha partiledaren högst upp på listan i hemdistriktet (dvs Stockholm).
Nåja, sådant är rätt svårt att förutspå.
Han nämner också den svarta dagen då Unni tyckte att Rick skulle lämna partiet. Själv tyckte jag i stundens hetta att vi behövde avsätta honom för att visa att vi inte stod bakom vad som helst. Sedan hände ingenting. Sedan hände ingenting lite mer. Sedan hatade media oss, men vi hade redan valt att behålla Rick. Det går så fruktansvärt fort i politiken! Jag vacklade fram och tillbaka och visste ärligt talat inte riktigt. Jag visste inte om jag bara var arg eller om jag hade rätt. Såhär i efterhand kan det knappast ha varit positivt, men fortfarande har han fått mest personkryss (grundar mig på när jag tittade tidigare idag, men tror inte det har ändrats).
Kärnväljarna sedan. Vad hände egentligen? Sket vi i dem eller är fildelning så himla 2009? För min gissning är att vi *fortfarande* handlar mest om fildelning. Det är det alla yngre frågar om på stan. Det är inte bra.
Personligen har jag känt mig rätt slut den här valrörelsen. Jag har inte orkat strunta i att sova, för jag vet att då är väggen nära. Jag slutade vara funktionär för att jag blev invald i styrelsen och har fått en del gliringar för att jag inte gjort lika mycket som förut. Jag kunde ha lämnat över bättre. Jag fick kritik för att jag tog över möten, så jag försökte hålla mig undan. Jag har sett till att umgås med vänner någon gång i veckan och ägnade lite för många helger åt att vara i Stockholmsdistriktet där jag inte stod på lista.
Det är svårt att skita i att åka dit när det är demonstrationer som hade kunnat vara stora. Hur ska man veta det på förhand? Man kan iofs förutspå det på hur lång tid innan man fick information, och det har det varit riktigt dåligt med.
Information, ja. När jag var kommunledare ägnade jag hur mycket tid som helst åt månadsmailen i kommunen. För att de skulle innehålla information om allt som hände en hel månad framåt. Så att folk skulle kunna planera sina liv. Jag såg det som min viktigaste uppgift och ägnade den mest tid, även om jag fick kritik för att jag inte vågade ringa volontärer så som jag borde ha gjort.
När jag lämnade över släppte jag månadsmailen efter första månaden. En sak med att skriva ett mail med allt som kommer att hända är att man tydligt märker när man inte har koll. När Rick besökte Västerås kom informationen ut två dagar innan. Vi vet sedan tidigare att det kan ta två dagar för medlemsmail att nå fram när de skickas ut. Kulturbombning på kulturnatten dök inte upp på bloggen förrän på fredagen trots att vi pratade om det redan på kickoffen.
Där kände jag att orsaken var att vi hade för mycket att göra på för få personer, vilket leder mig till ORGANISATIONEN! Ni vet, den vi inte fick jiddra om innan valet. Det beskedet fick vi mitt i arbetet att tillsätta en kommunledning. För det var vad som diskuterades efter att jag hade punktat ner allt en kommunledare bör göra och insett att inte ens på heltid hade jag haft tid. Jonas var duktig och la upp det här.
Men nu efter valet kan jag säga att inte ens att tillsätta tre personer att göra mitt jobb räckte till. Därför att samtidigt som vi få aktiva var funktionärer så skulle vi dra igång jippon också. Och anordna saker. Och sätta upp affisher. Och dela ut flygblad. Och ha möten. Och göra hemsidor. Och bygga valstugan. Och bemanna valstugan. Och informera om att vi gjorde det! De mest aktiva var dessutom valkretsledare och vice valkretsledare. Jag kallade det valkretsledning, vilken jag anser har som uppgift att se till att alla kommuner har kommunledare och instruera dem hur man bäst jobbar.
Och så jättejobbet med valsedlarna.
Och just ja, vi skulle ju läsa om och bedriva en massa politik samtidigt.
Vi jobbade väldigt mycket och bra allihop. Men det räckte inte.
Hur det ska lösas tänker jag inte gå in på nu, för jag har redan hävt ur mig alldeles för mycket, och det känns som att jag skäller på människor som inte förtjänar det. Men snälla ta det inte som skäll. Ta det som mina känslor och skriv jättegärna i kommentarerna hur vi ska skapa en organisation som håller för jättejobbet som valrörelsen är! Vi har massor att lära här, och jag vet att vi kan fixa det.
Nu blir det serie-tittning om valkretsledarn fortfarande är vaken. KRAM på alla pirater som kämpar och slåss för det vi tror på!
Idag fortsatte festligheterna och utanför Piratpartiets valstuga restes ett tält där gratis böcker delades ut och politik pratades under glada former.
Själv hann jag dessutom med att se Die Kinkies och spektaklet vid stadshuset också. Mer eld och fyrverkerier! Underbart är det.
Jag vill skriva det här blogginlägget nu, innan stämningen lämnar mig. För idag var vi underbara tillsammans. Vi utförde stordåd, precis som vanligt. Men idag hade vi även feststämning, gatukonst och såpbubblor. Och en massa sköna människor som arbetade tillsammans.
Nej, arbetade är inte rätt ord. Det kändes inte som arbete. Vi hade kul. Vi gjorde nytta. Vi talade om vår övertygelse.
Och hur det än går imorgon så vill jag säga det nu; vi är fantastiska. Vi har gjort en enorm skillnad och vi kommer göra en enorm skillnad framöver. Målet med det vi gör är våra politiska sakfrågor, och även om vi inte lyckats övertyga alla om att våra frågor är viktigast så har vi lyckats. Att diskussioner om datalagringsdirektivet och rättegången mot the Pirate Bay kommer efter valet visar bara det för mig hur mycket vi påverkar.
Allt över 1% kommer jag se som en seger imorgon. Självklart hoppas jag och tror på mycket mer, men 1% ger oss valsedlar nästa val, och då kommer vi inte tappa någon fart när förtidsröstningen börjar, utan kan istället trappa upp. För jag vet att det var många som jobbade hårt med att få ut alla valsedlar i tid. Hjältar varenda en.
Och även om man inte delade ut valsedlar, utan stod ute bara en enda gång och delade ut flyers, eller satte upp affischer, så är man fortfarande en hjälte i mina ögon. För det är så att jag känner att samhället i trasigt. Vi måste laga det. Och det är bara vi som kan göra det.
Då är det så fantastiskt att vi aldrig ger upp, även när det känns motigt.
Snart är valet över och vi kan lägga upp en strategi för framtiden. På måndag vet vi var vi kommer in, kommun, landsting, riksdag. Då har vi nya förutsättningar. Vilka de förutsättningarna än är vill jag tacka alla lite på förhand för den här valrörelsen och säga att jag är stolt över att vara en del av Piratpartiet.
Imorgon kommer jag och många andra stå vid vallokalerna och dela ut valsedlar. Det är sista chansen att påverka just det här valresultatet. Just nu har vi 95,3 % täckning för utläggning av valsedlar. Bara det är fantastiskt.
Nu tänker jag gå och sova. Imorrn är det ödesdag, så det känns vettigt att säga att vi ses på andra sidan!
Men det kan vara svårt att se det. Det kan vara svårt att se helheten. Det kan vara svårt att se sambanden. Därför klumpade jag ihop alltihop i en enda bloggpost för att visa att såhär rädda är vi faktiskt. För att jag anser att det man behöver vara mer rädd för än det man fruktar, är fruktan själv.
LeoB undrade om man kunde ta det på allvar om man verkligen hade anledning att vara rädd, och frågade vad mitt budskap var.
Jo, det var just det som var poängen. Att jo, det finns de som vi behöver skydda extra mycket. Men att brott sker betyder inte att vi behöver skrämmas innan något har hänt.
Exemplet från mitt eget liv är att jag aldrig var rädd när jag gick i mörkret när jag var liten. Jag litade på människor, och visste att de allra flesta är hyggligt folk som man inte behöver vara rädd för. Med åren har jag blivit upplyst om och om igen om att man inte kan göra så. Man kan inte gå hem själv på kvällen, för man kommer att bli våldtagen. Man kan inte gå genom mörka tunnlar, för det är där det händer. Man kan inte gå genom skogen, för i mörkret bakom buskarna väntar de på dig. Det tog lång tid, men nu har obehagskänslan infunnit sig och jag oroar mig.
Vad är lösningen nu då? Att aldrig gå ut utan att eskorteras av en man som man litar på? För mitt eget bästa, för att jag inte ska behöva bli rånmördad och våldtagen.
Men var tog min frihet vägen då?
Lägg ihop det med alla andra rädslor jag förväntas ha, och plötsligt står vi där och har ingen frihet kvar alls. Ingen bestämmanderätt över oss själva. Ständigt några välvilliga ögon på oss. Hur länge dröjer det innan vi också får förmaningar om hur vi ska bete oss?
Och kom sedan ihåg att jag inte blivit våldtagen trots att jag gått hem själv mörka nätter genom både tunnlar, städer och skogar. Många gånger.
Och sedan är det meningen att vi, folket, oss som det inte går att lita på, ska ge makten åt den som ska få vaka över oss. Vem ger vi den till? Är det de som inte vågar prata om det farliga, eller är det de som föreslår lösningar? Att det är hysteriska lösningar kommer faktiskt inte spela någon roll.
Hanna säger det på ett annat sätt;
Vi är många som känner oss klappade på huvudet av politiker och myndigheter. Och det är så irriterande (min inre femtonåring rasar). Att inte bli behandlad med respekt, att bli begränsad och kringskuren. Påpassad. Potentiell fuskare, skyldig till motsatsen bevisats.
Jag anser inte att vi behöver skärpa lagarna för att känna oss trygga. Vi behöver koncentrera oss på att de lagar som finns ska efterlevas. Skärpta lagar skapar bara fler brottslingar. Skärpta straff skapar bara mer rädsla. I USA har man dödsstraff, och då borde ju inga brott begås. Tänk om, säger jag bara.
Bidrar du då inte till hysterin genom att klumpa ihop alla rädslor?
Jo, det kanske jag gör. En annan sorts hysteri. Jag hoppas det. För det behövs en hysteri av röster mot den destruktiva utvecklingen. En folkrörelse som tydligt sätter ner foten och säger NEJ.
Nej, vi tänker inte ställa upp på det här mer.
Nej, vi tänker inte bidra till det längre.
Nej, vi vägrar vara rädda.
Som Benjamin Franklin kanske sa;
He who would trade liberty for some temporary security, deserves neither liberty nor security.
Jonas uttryckte vad jag kände i lördags, när jag själv nästan inte orkade stå i en demonstration mot den samhällsutvecklingen vi är på väg mot:
Det gjorde för ont att tänka på sitt eget land så. Jag applåderade de som inte bara orkade närvara, utan även förklara varför:
Enligt den här listan ligger Västmanland fortfarande rätt högt upp, men om vi inte aktar oss så går fler snart om oss.
Här till vänster ser du vart i Västmanland du behövs mest (staplarna är klickbara).
Har du skrivit upp dig? Om inte, gör det här!
Själv har jag just skrivit upp mig både som distributör och valvärd under i alla fall en del av dagen, då jag inte riktigt beslutat hur jag ska göra på valdagen än. På kvällen blir det i alla fall valvaka, kan jag säga!
Emil Isberg skrev igår:
Följande meddelande gick ut till alla medlemmar i Västerås
Imorgon klockan 12:45 samlas vi utanför huvudentrén till Stadshuset (vid statyn ”vindarnas grotta”) för att med flaggor och dylikt gemensamt gå rakt genom stan (över torget) för att rösta på stadsbiblioteket.
I själva lokalen får man inte göra reklam för något parti, så eventuella partisymboler måste vara diskreta.
Jonas Nordgren och Johanna Julén har lovat att stanna kvar till två för att mingla och svara på eventuella frågor i närheten. Och förhoppningsvis är det fler av våra kandidater som också stannar kvar.
Kom ihåg att ta med er röstkort och idkort. Samt glatt humör.
Med vänliga hälsningar
Emil Isberg
Vice ValkretsledareDetta är en del i Piratpartiets nationella kampanj Rösta Piratdagen som exempelvis Satmaran, Kampanjledaren Jan Lindgren, EU-parlamentsledamot Christian Engström samt våra egna Johanna Julén och Anders Lindbäck har skrivit om tidigare. Naturligtvis är alla andra vänner och bekanta välkomna att rösta med oss i Västerås.
Så, någon som är nyfiken på hur det funkar att möta mig IRL så är idag inte ett helt dumt tillfälle. Samtidigt får du vara med och förändra samhället.
Caspian skriver om varför det är viktigt att rösta efter övertygelse. Iväg och läs så att du röstar rätt!
Några andra som bloggar om varför en röst på Piratpartiet förändrar och gör skillnad: Calle, Anders, Fredrik
Flattr:
Lugn, det gör absolut ingenting om du inte får det på posten. Jag vet inte om de skickat det till min gamla adress eller om det blivit eftersänt, men jag har det i alla fall inte i handen.
Men det är ingen panik alls. Man kan nämligen få det utskrivet i vissa förtidsröstningslokaler. Jag upptäckte detta när jag delade ut valsedlar i stadshuset igår. Där fanns nämligen stora skyltar om att de kan skriva ut röstkort.
Och så mindes jag att det kunde man ju förra året också. Så all den där oron jag haft har varit helt i onödan. Tänk om man hade bättre minne…
Alltså; har du inte fått något röstkort, ta med ID-handling och bege dig till en vallokal. Om de inte kan skriva ut det till dig så kan de antagligen berätta vart du kan vända dig.
Det går också att beställa ett dublettröstkort här, eller så kan du kontakta valmyndigheten på telefon.
Piratpartiets valsedlar har som bekant tryckts och delats ut till ansvariga engagerade personer över hela landet. Partierna som redan sitter i riksdagen behöver inte visa sådant engagemang, utan kan lugnt lita på att deras valsedlar läggs ut av funktionärer i alla vallokaler och platser för förtidsröstning.
Men för partier som Piratpartiet, som ännu inte kommit in, behövs riktiga hjältar.
Själv har jag anmält att jag kan hjälpa till var det behövs i Västerås genom att klicka på ”Boka mig” bredvid ”Roll: Vallokaljour” på denna sida. Att jag har skrivit upp mig där hindrar absolut inte att du också gör det. Jag kan inte hela tiden, men hjälper till när jag kan.
Idag var en sådan dag. Sjukdom och elände hade slagit till mot två av våra tappra aktivister, och superVidde var tvungen att hoppa in.
Min cykel döpt till Ninja efter Max motorcykel i Dark Angel stod troget och väntade i gryningsljuset. Välanvänd som den är hade en spindel valt att bygga ett nät för att maximalt dra nytta av diverse vinddrag hög hastighet kan skapa.
Första anhalten var biblioteket på Råby Centrum. Vallokalen var lätt att hitta och valarbetarna hjälpte till med att sätta allt i bokstavsordning. Bara att pinna vidare, alltså.
Stadshuset var lite knepigare. Dörren som användes förra året för samma ändamål hölls låst och ingen information verkade finnas, utom att ”besökare hänvisas till entrén vid Fiskartorget”.
Där hittade jag en stor (?) skylt på dörren som informerade om att förtidsröstningen minsann var i full gång. Eller det var så jag tolkade den tillsammans med ”ÖPPET”-skylten i alla fall. Väl därinne uppdagades att någon redan lagt dit valsedlar. Hm. SuperViddes jobb var redan klart.
Vidare mot MDH, där det väl fortarande borde behövas lite snabba hjälteinsatser! Klockan närmade sig tiden för startpunkten för mitt arbete alldeles för snabbt, men det kan inte hjälpas när demokratin står på spel!
Högskolan har en stor trevlig entré, och innanför finns ett bibliotek. Eftersom den första destinationen för dagen varit ett bibliotek fördes tankarna med viss lätthet dit även om det inte fanns någon skylt med pil åt det hållet.
Högskolans bibliotek var dock misstänkt tomt på de gröna skärmar som är så karaktäristiska för platser där röstning sker i vårt land. Ungdomarna satt vid datorer och blippade med något som förhoppningsvis var skolarbete och såg inte alls ut att vara i färd med att förändra samhället medelst röstning i alla fall. Kanske förändrade de på helt andra vis…
Efter att ha ställt frågor på svenska och engelska till massor av elever som av någon anledning övade sig i den brittiska nationalsporten (köande) utan vidare framgång sökte jag istället utomhus.
Där hittade jag den enorma (?) skylten som kunde ha pekat mig åt rätt håll från början om jag bara haft ögonen med mig, och så var uppdraget klart med flera minuter till godo.
Äntligen kunde jag klappa mig själv på axeln och tänka att jag gjort en viktig insats för demokratin idag.
Har du också gjort en liknande insats? Då är du också en hjälte. Berätta gärna om det på din blogg eller i kommentarerna. Allas insats är lika viktig!
EDIT-länkar: Kampanj uppmanar till medhjälp till demokrati.
Fler hjältar: Jacob, futuriteter, Projo
Flattr:
Pirater röstar i EU-valet 2009
På lördag tänker vi gå och visa gammelpartierna att vad de gjort mot oss de senaste åren inte är ok. Som videon i mitt förra inlägg säger, det är DU som kan förändra. DU som bestämmer vad som ska ske i samhället.
Hur gör man då? Om man bor nära Västerås kan man träffa mig och andra pirater vid stadshuset klockan 13:00. Rykten säger dessutom att flaggor kommer att visa vägen dit strax innan.
Säkra kort är Johanna Julén (jag) och Jonas Nordgren enligt informationen på Piratpartiets hemsida. Möjligheten att andra kandidater dyker upp finns dock.
Tänk på att din pirat-pimpning måste vara relativt lättgömd. Oftast är de snälla när man ska komma och rösta och bara har partisymboler överallt, men regeln säger att det inte får finnas sådan i vallokalen. Orsaken till det är att man ska få rösta i lugn och ro och slippa påverkan inne i vallokalen, där man gör sitt slutgiltiga val.
Här är alla bilderna på ett annat vis:
Här är en liten video som Jonas lagt upp också:
Flattr:
Så om du funderade på vad mer man ska rösta på i valet i höst så finns alternativet redan färdigt.
Själv satsar jag hårdast på riksdagen, men vill gärna se representation i både kommun och landsting så att vår politik får genomslag i hela samhället.
EDIT: Anders är i radio idag (tisdag).
Mycket pratades det såklart om kommun- och landstingsvalet och vad vi vill göra där. Om vi vill vara där. Alla var av förståeliga skäl inte överens, och jag tror personligen att det beror på att det inte är alldeles självklart hur PP’s politik appliceras på lokala frågor. Själv har jag inte läst så mycket lokalpress och vet därför inte vilka frågor som är aktuella lokalt.
Några frågor som diskuterades var:
- Patientsäkerhet
Försäkringsbolag kringgår tydligen sekretessen kring patienter genom att inte upplysa ordentligt om att de inte har tystnadsplikt när de begär ut information för att försäkra. - Transparens i kommunen
Kommunfullmäktigemöten kan göras mer tillgängliga genom att man filmar dem och lägger ut dem på internet så att människor som inte har möjlighet att närvara fysiskt och på rätt tid ändå kan ta del av vad som sker - Kommuninvånarna kan säkerligen ges mer möjligheter att påverka genom olika forum på internet och kanske andra vägar också. Kommunikation kan ske åt båda hållen, och genom att vara en del av sociala nätverk märker man av strömningar som kanske inte märks genom att endast läsa insändare.
- Vasteras.se kan förbättras. Det ska inte vara svårt att hitta telefonnummer i kommunen, bland annat.
- Frågan om open source togs självklart upp
- Bibliotek
Digitalisering kan öka tillgängligheten av kultur parallellt med papperskopiorna (som jag föredrar)
Sparas personuppgifter tillsammans med information om vad jag läst? Hur länge sparas detta? - Internet som infrastruktur
Hur ser uppkopplingsmöjligheterna ut i kommunen? - Övervakning
Kameror i skolor, bibliotek och trafik
Hur länge sparar parkeringsbolag bilder som tagits av felparkerade bilar och hur vet vi när bilden togs?
Jag har säkert missat något nu eftersom jag inte såg mig själv som en sekreterare utan mer tog antekningar för min egen skull. Hojta gärna i kommentarerna! Saker blev ju lite klarare för mig nu än när jag skrev detta. Så kan det gå.
För att organisera oss bättre bestämde vi att starta upp en lokal förening. Det finns en sedan tidigare som ligger vilande, så vi tänkte ta tag i den. Kallelse kommer att skickas ut och idéer fanns om att hålla ett öppet möte där även icke-medlemmar i Piratpartiet kan närvara.
Det finns mycket att göra och bestämma oss för, så det var jättekul att Jonas drog tag i min vaga idé om fika. Och så fick man se lite nya ansikten också. Nu gäller det bara att fortsätta!