Category Archives: religion

Andar och annat

När det kommer till religion vet jag inte alltid riktigt vad jag ska tro. På gymnasiet formulerade jag en luddig egen religion/teori som i stort går ut på att allt är energi i olika former och att allt har en aura. Information kan lagras i energin och kan alltså överföras via dessa auror, även över stora avstånd på jorden då jordens egen aura agerar som förmedlare. Detta skulle i så fall göra det möjligt att alla har en själ som består av energi. När man dör lossnar den i så fall från kroppen och sen antingen upplöses den i jorden (Gaia) eller så håller den ihop på något sätt. Eftersom man inte får med sig hjärnan blir det knepigt att tänka, så det går ju inte att föreställa sig.

Om det nu är så att själarna kan hålla ihop kan det kanske vara så att moln av energi bestående av flera själar bildar större moln, som kanske kan ha inverkan på folks tankar eller liknande eller små till synes slumpmässiga saker. Detta skulle vara min bästa förklaring till ”gudar”. Men någon stor, allsmäktig Gud, det kunde jag inte få till i mina vildaste fantasier, och därför klarar jag inte av att lyssna på folk som pratar om gudar från monoteistiska religioner som om det var sanningar de kom dragandes med.

Såhär blir det om man dör i WoW. Bilden kommer härifrån

Enligt min livsåskådning finns nämligen alla gudar, eller inga. Det är lite Schrödingers efterliv över det hela och ingen vet säkert förrän man dör. För min del betyder det också att jag lever som att båda alternativ är sanna. Det blir lite konstigt, men om det inte finns några gudar eller andar så skadar det ju inte att be till närmsta händiga gud som skulle kunna fixa saker. Jag brukar främst skänka tankar till Freja, Tor, Oden och Murphy. Den sista är den jag oftast ser har något finger med i spelet, men han har minsann hållt sig väldigt lugn på senare år. Jag är nog inte lika rolig att jävlas med sedan jag kommit på en del knep mot honom, eller om jag lärt mig spelreglerna… jag får nog skriva ett helt annat blogginlägg om det!

Orsaken till att jag skriver detta är för att jag läste inlägget Kirsi hade skrivit om Andrea, som känner en flicka hon inte har träffat. Jag tyckte berättelsen var kuslig, för jag har sett för många filmer. Andar som inte säger något är alltid onda, speciellt om det är barn, i filmer. Så jag oroade mig lite, samtidigt som jag tänkte att andar finns ju inte, så det är ju ingen fara. Som sagt, jag vet inte riktigt vart jag står. Jag kanske eller kanske inte kommer tillbaka när jag är död och berättar. ;)

Men det som gjorde mig arg var kommentaren från Britt-Marie, som började med att tala om att det var en demon det handlade om. Och ja, det ÄR ju möjligt även om jag inte tycker det är speciellt troligt. Inte egentligen. Det är större chans i så fall att det är någon som vill någonting som kommer att visas senare, eller bara någon vilsen själ som fastnat och kommer att försvinna sen. Det är sånt jag skulle tro. Vetenskapligt finns det inga belägg för någonting, och alltså är det bara drömmar och Andreas egen oro för allt som finns i världen, och som man som barn kan oroa sig för.

Britt-Marie fortsatte sedan med orden nedan:

Det finns inga spöken. Och vi kan inte tala med de döda. Men de onda makterna vill som sagt locka bort oss från Gud, och eftersom du nu har en förkärlek till att tro på andevärlden och reinkarnation, så härjar de ganska så bra hemma hos dig! Man kan säga att du DRAR dem till dig på grund av bland annat den litteratur du omger dig med.

Snacka om att lägga HELA skulden på Kirsi! Så elakt! Och jag tror verkligen inte att det är så, så det är därför jag blir så arg!

För det första förutsätter det att Gud, allsmäktig och enväldig, finns. Och sedan förutsätter det att den guden inte vill skydda de som inte tror på honom, utan skiter fullständigt i om alla djävulens demoner sliter dessa stackare som inte vet bättre i stycken. Förresten så förutsätter det även att djävulen finns.

Sedan körs den där vanliga skuldbeläggnings-fällan. Det är ditt fel att allt är jävligt i ditt liv. Alla olyckor har du orsakat själv. Och det du gjort fel, det är att inte tro på Gud. Eftersom du inte avfärdar minsta avvikande teori omedelbart försätter du din familj i fara. Kom till oss, vi ska skydda dig och dina kära.

Sånt dravel!

Jag har sett filmer på barn som skuldbelagts av kristna tills de gråtit av skam för vilka de är, och sedan har de blivit förlåtna av en präst. Tror ni de mår bra sedan? Tror ni de känner att de är värdefulla, vackra, underbara individer när tankarna på det där helt naturliga de skulle skämmas för kommer tillbaka FAST de ber till Gud varje morgon middag kväll? Det tror inte jag! Sådant förstör människors själar. Om djävulen finns verkar han precis där, i den där skuldbeläggningen folk sysslar med i religionens namn.

Allt du tänker på här för bövelen helt naturligt och du ska inte behöva skämmas eller känna skuld för något av det!

Det är vad man sedan väljer att göra som har inverkan på andras liv, inte vidskepligheter om att tankar kan ödelägga en hel familj. Så nu vet ni varför religioner till tider gör mig fly förbannad, och varför jag blir arg när någon säger ”Det är ok, för Gud kommer att förlåta dem”. Och om ni inte förstår min upprördhet, skriv en kommentar så ska jag försöka förklara mera!

Vad tusan kan hon ha menat egentligen? Är hon mot religionsfrihet i smyg?

På bloggen Free the Mind  användes flera exempel från min blogg för att visa att det finns problem i Piratpartiet. Det är min tolkning av syftet av bloggposten. Gå dit och läs den själv och bilda dig en egen uppfattning!

För nu tänker jag hacka sönder bloggposten och förklara vad jag egentligen menade med vart och ett av de citat och länkar som hänvisas till, och svara på några av sakerna som skrevs.

Jag kan undra om jag inte matar något troll nu, eller ger uppmärksamhet åt något som borde grävas ner, men jag blir smått alarmerad när jag ser att saker jag mycket riktigt skrivit kan plockas ihop för att visa en bild av mig som jag inte själv känner igen.

Citaten är lite lösrykta, och ger därför inte hela bilden av vart och ett av bloggposterna, så jag kommer att använda lite längre citat.

Jag tänker börja med att citera slutet av inlägget, så att det inte blir någon hätsk stämning.

För tydlighetens skull: Menar inget illa mot Johanna. Jag tycker inte att hon har gjort nåt fel i sak. Jag misstänker att problemet är större än en individ och det är därför jag skriver om det, för att känna av läget. Och visst, jag är inte muslim, men jag känner mig lite träffad. Jag är trots allt från det landet den filmen handlar om, som format hennes åsikt. Och jag är tillräckligt snäll för att vara väldigt giftbar, även med kristna och muslimer :) . Men i det stora hela handlar det här inte om mig personligen. Finns viktigare aspekter som jag tagit upp.

Jag känner mig lite träffad i min tur eftersom det är mig inlägget handlar om, och går gärna i försvars-ställning. Jag försöker att inte hålla mig kvar där, utan jag vill ge en större bild av mig än man får när man läser mina korthuggna inlägg här på bloggen. Jag brukar vara stressad, och jag brukar försöka hålla inläggen korta, för vem orkar läsa ett milslångt inlägg? Det här inlägget blir dock långt…

Här kommer det första citerade. Ursprungligen skrivet här.

Nu har jag sett den och tänker inte gifta mig med någon muslim. Det tänkte jag inte innan heller. Jag funkar inte ihop med religiösa personer. Inte i förhållanden i alla fall. Förr eller senare funkar det inte med värderingar, och det gör så ont i mig när någon står för något som jag tycker är fel och elakt, och bara kan ange någon form av högre makt som skäl till att behandla människor… ja, om jag säger ”fel” så utgår jag ju från att det jag tycker är absolut sanning, och det kanske man inte ska. Fast det är ju lockande…
(endast det fetstilade citerades)

Jo, ni förstår, ett ex till mig var kristen. Han är en mycket mysig och omtänksam människa, som jag fortfarande tycker om extremt mycket, även fast jag inte pratar med honom så ofta. En dag satt han i mitt kök, hemma hos mig, och förklarade att han tidigare hade haft lite svårt att veta hur han ska förhålla sig till homosexuella, men nu hade han kommit fram till att gud förlåter dem, och då kan han också göra det.

Jag fick lite psykiska problem. Jag tyckte ju så mycket om honom, och vi hade ett väldigt mysigt förhållande. Till och med att inte ha sex var ok för att få vara med honom, men det här?

Jag ska förklara vad jag inte gillade med det. Därför att för att gå med på att gud förlåter dem, då måste man först gå med på premissen att de har något att be om ursäkt för. Och det har de inte. De är bara som de är. Som de föddes, eller så som de blivit, det kvittar egentligen. Utgår man från att man måste be om ursäkt om man inte är heterosexuell och trogen endast en person, då får man inte vara tillsammans med mig. Då hade jag inte modet att säga det på en gång, men jag är tydligen modig nog att skriva det på min blogg nu. Han gjorde slut med mig sedan av en massa skäl, men om han inte hade gjort det tvivlar jag på att det hade kunnat hålla.

Jag kan vara nära vän med en person som tycker så, men jag kan inte se mig själv dela resten av livet, i ett förhållande, med någon som anser att homosexuella har något att be om ursäkt för. Den jag är tillsammans med, och den jag gifter mig med, måste vara överens med mig om stora övergripande grundläggande värderingar. Som att sexuell läggning inte ändrar på något utom vem man är tillsammans med, och att det är helt naturligt att vilja vara med olika typer av personer. Evolutionärt förs väl inte generna vidare om man väljer att inte föröka sig, men naturligt; ja.

Efter hela den incidenten blev jag säker på att jag inte kan vara tillsammans med någon som är så troende. Det spelar ingen roll vilken religion det handlar om. När orsaken till en åsikt inte ligger i annat än att det står så i en helig skrift, då kommer jag inte klara av att bo ihop med den personen, och hur 17 ska man uppfostra barnen??? Den ena föräldern säger att man måste tycka vad som står i skrifterna, och den andra säger att man måste skapa sig en egen uppfattning och ompröva den hela livet. Stackars barn…

Nu vet jag dessutom att orsaken till att jag tog så illa vid mig var för att han nästan pratade om mig. Jag är polyamorös och bisexuell. Jag tror att det är ganska svårt att kombinera med åtminstone vissa religioner. Rätta mig gärna om jag har fel.

Jag vill också påpeka att en del minsann väljer bort halva mänskligheten genom att vara homosexuella eller heterosexuella. Jag väljer minsann inte bort någon på grund av kön! ;) Men jag ser det inte som intolerans att välja bort en grupp när det handlar om att gifta sig. Ett giftermål är intimt och det är meningen att det ska vara livslångt. Vissa personer behöver man gå hem ifrån ibland. Det handlar inte om att man inte kan respektera dem som individer. Ibland måste man komma överens om att inte komma överens. Man kan vara vänner ändå, men man har rätt att inte vilja gifta sig med en sådan person. När man kategoriskt väljer bort folk som vänner eller ens för att prata med, kan vi komma tillbaka och bråka om folk som är intoleranta.

I ett blogginlägg för över fem år sedan har jag skrivit nedanstående.

Iofs har jag personliga problem med islam, men var och en ska väl få välja själv. Så länge ingen blir tvingad bör var och en få tillhöra vilken religion de vill.

Jag svarade i en kommentar att mina problem kanske låg i kvinnosynen. Faktum är att jag inte minns vad jag menade längre, men jag som känner mig tror att jag hade ”personliga problem” på samma sätt som jag ett tag ansåg att jag var osams med den kristna guden. Jag trodde på honom, men kunde inte komma överens med honom.

Jag vet att jag tidigare haft uppfattningen att Islam är en religion som kräver mycket av människan. Jag ville inte tillhöra någon religion som inte var utformad enbart för att stötta, hjälpa och stärka individen. Det kan ha varit rena fördomar. Men jag står vid kvar vid åsikten att jag vill att personer som följer en religion ska göra det för att det ger dem något. Kanske gör islam det, kanske gör det inte det. Det är upp till var och en att välja hur de vill leva sina liv. Jag säger nej, av mina skäl. Jag tror att det var något av det jag kan ha syftat på. Felaktigt eller inte, men jag stod för hela stycket, som kan översättas till ”personligen vill jag inte bli muslim, men bli det ni, om ni vill”.

Jag försökte förklara mig på bloggen i en kommentar, och fick till svar:

Det var fem år sen, men det känns som att de problem du har med religion fortfarande sitter djupt inom dig?

Ja, att det sitter djupt går jag villigt med på. Det handlar om mina grundläggande värderingar, och de ändrar man inte på i en handvändning.

Ska vi föregå som goda exempel på hur världen borde se ut så är det klart störande om man har ledande politiker i Piratpartiet som tycker att kristendom är fånigt och har personliga problem med islam och ständigt håller religion på en armlängds avstånd. För jag menar, vi vill väl inte ha en värld där vi förvisso erkänner varandras grundläggande rättigheter, men där vi fortfarande är uppdelade i “vi och dom och deras åsikter eller värderingar är det fan fel på men så länge de inte bryter mot lagen så får det väl vara”? Jag tror inte att en sådan framtid kommer vara så mycket bättre än den nutid vi lever i.

Nu blir det faktiskt ännu krångligare, för det går inte att komma ifrån att olika människor har olika värderingar, och biten ”…så länge de inte bryter mot lagen så får det väl vara”?” är faktiskt precis vad jag tycker. Jag behöver inte se till att alla håller med varandra. Jag behöver inte hålla med alla eller se till att de håller med mig. Så länge de håller sig till svensk lag (när de är i Sverige) så behöver jag faktiskt inte lägga mig i hur de lever sina liv. Det behöver jag inte göra annars heller, förresten. Det är polisens sak att hantera de som bryter mot lagen.

Och tänk så hemskt det vore om vi sprang runt och moralpredikade över varandras sätt att leva hela tiden! Eller ännu värre, försökte styra det. Nej, den världen vill jag inte leva i, tack. Mitt privatliv är mitt, och andras privatliv är deras. Kan vi inte låta bli att peta i det?

Att jag använt ordet  ”fånigt” om de syrisk-ortodoxas religionsutövning precis utanför min balkong får man nog tycka vad man vill om. Det var barnsligt och intolerant av mig. Speciellt som jag blir glad när det hålls konsert med (i mitt tycke) mindre bra musik på samma plats. Här är en lite längre bit av texten:

Jag fattar inte varför det skulle vara ok att göra det mitt på blanka förmiddagen när jag vill lyssna på tystnaden eller kanske min ljudbok på balkongen. Men nej, en lång stund varje dag måste de väsnas bara för att det råkar vara någon form av högtid i deras fåniga religion. Det är ju en sak när kyrkorna ligger lite avlägset sådär, men hej och hå, det här är ju MITT i bostadsområdet!

Jag vet inte om jag kommit speciellt mycket längre i min personliga utveckling sedan dess. Att lyssna till ringande klockor en kvart varje förmiddag låter fortfarande inte som en kul idé, och ni ska höra hur högt de låter! Men ska försöka lyda rådet längst ner i samma bloggpost:

Bwah. Antagligen borde jag skylla mig själv som bosätter mig nära en kyrka. Hm.

Muntligt har jag nog iaf minst en gång sagt att om nu kristna (och liknande) får hålla på sådär ser jag ingen skillnad mot böneutropare och sådana där torn de vill göra det från. Möjligen frekvensen då. Jag är för att det ska vara lika för alla. Antingen får alla, eller så får ingen. Och då lutar jag nog mot att inte införa en massa förbud, faktiskt. Möjligen att man kan tycka att det är rimligt att väsnas i religionens namn en eller två gånger i veckan och inte varje dag. Men som jag skrev i kommentarerna: ”Det finns viktigare saker att koncentrera sig på än att jag blir störd en gång om året.”

”…jag är inte muslim, men jag känner mig lite träffad. Jag är trots allt från det landet den filmen handlar om, som format hennes åsikt. Och jag är tillräckligt snäll för att vara väldigt giftbar, även med kristna och muslimer :) .

Om du inte är religiös så är du inte automatiskt borträknad från de personer jag kan tänka mig att gifta mig med, men märkväl att jag har en hel del andra krav på den som jag så intimt ska leva med resten av livet. Jag är uppfostrad som kristen, och kommer aldrig komma ifrån att giftermålet är ett sakrament man inte tar lättvindigt på. Inte så att jag inte kan skilja mig, men det ska inte finnas med i föreställningsvärlden om jag ställer mig i en kyrka och lovar att leva med den personen.

Några löften om att inte vara med andra blir det inte tal om. Inte nu när jag insett att det finns fler än mig som tycker som jag.

Förresten blir det nog inte tal om kyrka heller, för nu för tiden tror jag inte alls på den guden längre.

Till sist vill jag säga att jag har en fruktansvärt otrevlig syn på hur det är att vara kvinna i ett muslimskt land. Om någon vet någon bok eller film som visar upp hur trevligt det är, då ska jag läsa eller se den också för att försöka rasera några av de där murarna. Om det är en bok kan det dock dröja innan jag tar mig igenom den. Jag läser fruktansvärt långsamt.

Hytter med näven mot högljudda religioner

Jag är för religionsfrihet, men… Ja, jag vet hur dumt det låter. Men alltså jag tycker att alla ska få utöva hur mycket religion de vill så länge de inte tvingar något eller stör någon onödigt mycket. Seriöst, det går inte att ha balkongdörren öppen när de sätter igång och ringer i den där klockan. Jag fattar inte varför det skulle vara ok att göra det mitt på blanka förmiddagen när jag vill lyssna på tystnaden eller kanske min ljudbok på balkongen. Men nej, en lång stund varje dag måste de väsnas bara för att det råkar vara någon form av högtid i deras fåniga religion. Det är ju en sak när kyrkorna ligger lite avlägset sådär, men hej och hå, det här är ju MITT i bostadsområdet!

Sedan skiter jag faktiskt fullständigt i om de är kristna, ortodoxa, muslimer eller vad som helst. Kan de inte dämpa sig lite? En gång i veckan står jag ut med, men varje dag i flera dagar?

Bwah. Antagligen borde jag skylla mig själv som bosätter mig nära en kyrka. Hm.

Mystiska explosioner

Tydligen har ett samtal om ”sprängande huvudvärk” orsakat viss panik.

Jag kan bara tänka mig.
Farok: ”Ey len, jag kan inte komma, du vet, mitt huvud exploderar!”
Polisen: ”Gah, han är ju utlänning och säger att han tänker spränga huvudet av sig!”

Eller så är det en cover för vad som egentligen sades. Den som lever får väl se. Om det nu inte blir en sådan mystisk smäll utan att någon fattar varför, som i Hallstahammar.

Men jag tycker att det ganska tydligt visar vart vi är på väg med denna övervakning. Det är snarare en hysterisk jakt på terrorister än något sansat.

Jag fick denna länk i samband med den tidigare videon där Gösta Hultén, talesperson medborgarrättsrörelsen Charta 2008, skriver att det är fel av Säpo att ta över i Göteborg och mörklägga allt.

Två av de gripna har berättat att de aldrig fick några konkreta frågor om bomber, men däremot frågor om sin politiska åsikt och sin religion. Enligt grundlagen är det förbjudet för myndigheter att fråga om sådant. Men i jakten på inbillade eller verkliga terrorister gäller inte rättssäkerhetens vanliga standarder.

Ja, vad ska jag säga. Jag börjar faktiskt sakna ord…


Den är bilden har ingenting med resten av blogginlägget att göra, utan är hämtad här och intresserade mig. Den dök upp när jag sökte på ”explosion” på googles bildsök. Det är en stjärna som har exploderat långt långt borta… =)

När jag var liten var jag kristen

Folk hade väldigt roligt åt mig på distriktsutbildningshelgen då jag fick syn på en skylt med scoutlagen och fick panik över den första regeln ”En scout visar vördnad för Gud och hans ord”.

Grejen är att jag vid ungefär 11 års ålder för första gången ifrågasatte vad prästen sa i kyrkan. Jag var där ganska ofta, vad jag kan minnas, och gick i kyrkans barntimme och en massa annat. Jag hade bara glömt/förträngt att även scouterna där jag var med var en av de grejer där jag som väldigt ung blev upplyst om gud och hans syn på olika saker.

Det är det jag ställer mig väldigt frågande till i vuxen ålder. När man är liten lyssnar man på vad vuxna säger åt en. Det är en biologiskt medfödd egenskap att tro på äldre individer och ta lärdom av dem. Individer utan den egenskapen klarar sig inte lika bra och därför har det naturliga urvalet sett till att många djurarter fungerar så. Människan också.

Så att tala om för små barn att ”det här är vad du andligen ska tro på” är tvivelaktigt. Men det var det ju ingen som gjorde. De sa istället ”Såhär är det” och berättade hur man gör när man ber och annat.

Det är därför jag tycker att jag blev lite hjärntvättad. Jag tror inte mina föräldrar såg något problem med det. Jag minns inte om de någonsin sa att man inte måste tro på det hela. Jag hoppas de gjorde det och att jag bara inte lyssnade.

När jag var 11 (tror jag, det kan ha varit lite tidigare eller senare också) satt jag så i kyrkan en söndag med min mormor och lyssnade på vår präst. Han fick för sig att börja prata om himlen, och jag tror han hittade på lite eller pratade i metaforer eller något annat, för när han skulle berätta hur stor himlen är så sa han att ”Den är inte bara hundra mil bred och hundra mil lång, den är hundra mil hög också”. Hundra mil är förvisso en ganska lång sträcka, men lilla Johanna hörde bara ”himlen har en ändlig storlek”.

Så där och då började jag fundera på om det prästen sa verkligen var sant. Och det var då det slog mig att allt annat han sagt kanske också skulle ifrågasättas. Och när jag väl börjat gick det inte att sluta. Jag är väldigt bra på att hitta ologiska saker.

Så där dog min tro på den enda stora guden som sa sig hade skapat allting, och jag började fundera på hur det kunde vara istället.

Jag funderar fortfarande och hoppas att jag aldrig kommer att sluta. Idag är jag nog polyteist, men igår var jag ateist. Det brukar pendla.

Men jag gillar inte organiserad religion (jag brukar säga att jag är emot det, men andra får faktiskt göra som de vill). Jag vill inte ha någon som säger åt mig vad jag borde tycka om saker eller vad jag ska tro. Jag vill se själv och komma på själv hur det är bäst att agera mot andra människor bland annat. Ofta hör jag någon säga något bra, och då kan jag upprepa det, men jag kan förkasta det nästa dag om någon framför ett bra argument mot. Att argumentera för något för att det står så i en bok som man bestämt sig för att följa låter bara fel i mina öron. Det blir ju cirkelargument.

Något jag helt är emot är att lära barn vad de ska tro på. Ska man berätta om religion för barn måste man berätta vad det är först. Att det är ett sätt att leva efter en tro, och det i sig behöver inte alls vara fel, men att blint sitta och tro på allt en annan människa säger är alltid farligt, oavsett vad den personen än pratar om.

This happened on YouTube…

Conversation took place here.viddeliten

(1 day ago)

Ah, but now… This was what THEY chose to show pdoeman! It was their initiative. Therefore, no englishman can be blamed for this.

Lawrance12 (1 day ago)

It was his opinion of what they showed, that is different.In reply to ”No Englishman can be blamed for this.”

What about English women, are they to be blamed?

Many Muslims are English; could you clarify your definition of ”Englishman” under current English law?

For example, are English people those belonging to a certain ethnicity or are they all citizens of the English part of the UK?

viddeliten (1 day ago)
Haha! =) I know I express myself a little clumsy now and then… I bet you understood what I really ment!

Lawrance12 (1 day ago)
Sorry I hadn’t realized you were from Germany, you speak better English than I speak German.All the best

viddeliten (14 hours ago)
Actually, I am from Sweden. But I didn’t want to use that as an excuse. =)

Lawrance12 (13 hours ago)
I thought you were from the UK and had knowledge of UK current affairs. In a recent poll only 59% of Britons thought it was possible to be both a Muslim and a citizen of their country, a lower proportion than said so in France, Germany, Spain, Italy or the U.S., the other countries polled. Imagine if 41% of your country thought it was impossible to be an Agnostic or Atheist and be Swedish. This thinking causes social problems beyond a clash of cultures.

Lawrance12 (13 hours ago)
One reason I like Pdoeman;s videos is that they are rational. I just thought this one lacked balance. It is not for UK Muslims to calm the fears of other UK citizens. Under secular law everyone is innocent until proved guilty.I was complimenting your use of English because it is not your first language. We are lazy in the UK about learning other languages. Sorry for getting your nationality wrong.

viddeliten (15 minutes ago)
I thought that was so obvious it wasn’t even worth mentioning. Ofcourse I meant ”a non-muslim english person” when I sad ”englishman”… wich means I wasn’t excluding women. Thought that was obvious. Hmm, maybe it is in my dreamworld! ;)

(sorry for the weird format. I just copied straight from YouTube. I might have gotten some tags along with the text…)

Rättighet att gifta sig i kyrkan?

Jag har alltid tyckt att det borde vara självklart att alla som vill ska få gifta sig i kyrkan. Bli vigda av en präst och allt det. Men så läste jag vad Johanna Nylander skrev om saken. Och så började jag tänka i nya banor.

Kristendomen är ju en religion. Det glömmer man nästan ibland, eller hur? Det skulle aldrig falla mig in att be att få gifta mig i en moské. Inte därför att jag jag inte gillar hur de ser ut eller så, utan därför att jag inte har där att göra. Jag hör ju inte till deras religion. Vik hädan, lixom. Vad de gör där inne (så länge det faller inom lagens gränser) lägger jag mig inte i. De får neka vem *** de vill att komma in där.

Så samma regler borde ju gälla den kristna kyrkan. Passar det sig inte att två människor tillhör deras religion så är det väl upp till de kristna? Jag ville alltid gifta mig i kyrkan. Förut. Nu vill jag gå ur kyrkan. Varför jag inte gör det är väl mest för att jag inte vet vart man ringer, och jag orkar inte riktigt ta tag i det.

Såhär är det: mina förfäder (antagligen, jag kan ju inte säga med 100%-ig säkerhet vart jag härstammar från) blev tvingade att byta religion till kristendomen. Varför finns det inte några tempel kvar från tiden innan? För att de revs och kyrkorna byggdes där de en gång stått. Det är fan ett stort brott att göra mot ett folk. Vända andra kinden till? Ja, det passar att lära ut det när man förtrycker någon, va? Så jag är lite sur.

Jag vill fortfarande ha någon slags andlig ceremoni den dagen jag gifter mig. Men vad det blir… Ja, den som lever får se.

Nu har jag svamlat iväg igen. Men saken är den att rätt att gifta sig, det tycker jag alla ska ha. Men rätt att gifta sig varsomhelst? Jag börjar tveka på den punkten.

Hela Jokkmokk på en dag

Igår var helt hysterisk. Och kul. Pappa och Tiap är på besök, så jag ville ju visa allting. Allt på en dag kanske inte var vad jag tänkt mig, men det var vad det blev…

Vi började med Aitte. Det var mycket mer att se där än jag trott innan. Och jag gick in gratis för att jag bor i kommunen. Mycket trevligt. Jag tror jag ska gå tillbaka dit en annan dag och ordentligt lyssna på alla inspelningar som var där. Pappa och Tiap hade lite bråttom för min smak. Men jag bor ju här, så det är inget att klaga på.

Sedan tog vi oss en titt på kyrkan. Den var lika fin på insidan som på utsidan. Lite speciell. Och man kunde trycka på en knapp och få höra lite historia om kyrkligheten i Jokkmokk och så. Det var himla bra. Men jag kände återigen; jag är inte kristen längre. Jag tycker inte att kristendomen är en dålig religion, men jag är så arg på hur den tvingats på folk. Varför kunde inte mina förfäder vara lite starkare? Då hade jag väl säkert hört till asatron nu. Och så är faktiskt kristendomen kvinnofientlig om man läser bibeln för noga. Och om man som jag tror att det finns antingen miljarders gudar eller ingen alls, då är bibelns gud väldigt uppblåst… Men det var inte det detta blogginlägg skulle handla om.

Jag jagade upp sörlänningarna på storknabben en snabbis också. Fiket är ju inte öppet dagtid, men när vi ändå var och for tyckte jag att vi kunde kolla på utsikten. Det är ändå därför man åker dit, och sedan är man glad att fikat är så billigt, för det känns ju som att man måste köpa någonting… De var imponerade av utsikten iaf, och det var ju det som var meningen.

Sedan for vi och hämtade Micke och tog en burgare på statoil för att fortsätta till voullerim. Då ringde Mickes pappa och var ute i Skabram. Han hade kört över ”sparbössan” ifall att Micke skulle bli tvungen att fara till Gävle på jobb som det varit tal om. Så vi fick åka och hämta honom och skjutsa ut honom också. Väl i Voullerim tänkte vi kolla på victoriafortet, som far hade hittat en broschyr om. Men Lars upplyste oss om de höga priserna, så vi tänkte om. Vi lämnade av honom i Jämnäs och for till voullerim 6000. De borde bli bättre på att aktivera turisterna… Eller så borde man åka dit när man inte är så trött! Jag insisterade att kolla på bildbandet, som jag tycker är jättehäftigt, men Tiap somnade, och pappas brist på adjektiv i sina beskrivningar av upplevelsen indikerar väl att han inte var så imponerad… kanske. Micke hade minsann redan sett det och väntade utanför.

Jaha, när vi ändå var där kunde vi ju lika gärna fara och titta på utgrävningsplatsen där de hittade alltihop. Så det gjorde vi. Jag hade inte varit där förut, för det var för mycket vatten vid spegeldammen när jag och Micke ville åka dit. Återigen hade det varit intressantare om alla inte varit så trötta. =)

Pappa bestämde sig för att man kunde ju köra upp på berget och kolla på kanonen vid victoriafortet från utsidan iaf. Så det gjorde vi. Imponerande utsikt nummer två för dagen. Och en brant slalombacke.

Men sedan fick det räcka, och vi åkte och hälsade på Lars och Ann-Katrin och fick fika. Pappa fick väl en rundtur utomhus av Lars kan jag tro. Jag kollade ut genom fönstret och utbrast att där fanns det ju två som hade likadana magar! Alla hade ganska roligt åt det. =) Utom pappa och Lars, för de hörde ju inte vad vi sa, och när jag senare berättade för pappa var det inte så uppskattat. ”Om man säger åt två människor att de är lika varandra blir det lika förolämpade båda två”… har jag hört.

Karikatyrer av Jesus

Tydligen har Jyllandsposten avstått att publicera karikatyrer av Jesus av rädsla för läsarreaktioner. Då kan man ju börja fundera hur de tänkte egentligen. Om någon (föga troligen) skulle ha de bilderna ska jag genast lägga upp dem på min blog. Min åsikt har hela tiden varit att detta inte handlar om förlöjligandet av en religion, utan om rätten att driva med religioner och annat. Men kanske hade jag fel? Kanske är det inte bilderna i sig som muslimer anser vara problemet?

Iofs har jag personliga problem med islam, men var och en ska väl få välja själv. Så länge ingen blir tvingad bör var och en få tillhöra vilken religion de vill. Däremot tycker jag fortfarande att vi ska ha rätt att skratta åt varandra. Men det måste ske på någorlunda lika villkor. Om det är olämpligt att skratta åt den ena religionen måste det vara olämpligt att skratta åt den andra. Och tvärt om. Att trycka en bild ska däremot inte leda till avrättning under några som helst villkor.

What the fuss is all about

Bara för att jag kan, och för att jag tycker att jag har rätt att lägga upp dem, här kommer bilderna:










Galna islamister

Hur kan man döda någon över att någon ritat en teckning? Hur kan man bli så upprörd över att ett land, som alltid driver med allt och alla (inklusive sig själva och det de tycker är bra) för att få skratta lite, nu har drivit med islam?

Jag tycker det hela verkar väldigt konstigt. Jag önskar att någon kunde skicka mig en länk till de där bilderna, eller bilderna själva, så att jag kunde se vad det är som gör alla så upprörda? Som det är nu känns det inte riktigt som att jag kan argumentera för min åsikt, eftersom jag inte riktigt vet vad det handlar om. Men iaf: att vika från tryckfriheten en tum för att någon blir upprörd i ett annat land, är att säga ”ok, ni vinner. Det var fel av oss, vi ska inte göra om det.” Och då har man öppnat dörren. Då har man sagt ”vi har visserligen tryckfrihet, men vi trycker ingenting om det inte är godkänt av islamisterna” (tydligen är det skillnad på islam och islamismen, hörde jag på radion, så jag hoppas jag använder rätt ord nu). Är det tryckfrihet?

Sen handlar det ju bara om bilder. Är det någon som tar dem på så stort allvar som de som protesterar mot dem? Min gissning är nej.

Ny religion

Ännu en religion att ta ställning till. Hur vet vi att det INTE är så? Antalet pirater sjunker, och den globala medeltemperaturen stiger. Det kan ju inte vara en slump! =) Tack Henka för denna mycket värdefulla upplysning!

"Now how can I be sure…"

Har fått en låt med Vacuum på hjärnan. Hade på min gamla skiva med dem när jag städade häromsistens. Den var fortfarande sååå bra! Och så får det mig såklart att tänka på min och Ericas resa till Göteborg, där vi av en händelse fick se dem på Liseberg.

Under den resan definierade jag min religion. Den som var logisk då, men som numera bara är det inuti mitt huvud. Såfort jag ska förklara blir det ologiskt. Menmen… Den går iaf ut på att allt är energi (duh), och därför är nästan allt som verkar ologiskt möjligt. Nu snackar jag liv efter döden och tankeöverföring. Såna prylar. Var tvungen att tro på det då. Annars hade jag dött. Nu vet jag inte vad jag tror längre.

Förresten är min skiva med Vacuum på (alltså typ… den är ju inte tom! hihi) lite speciell. Eftersom jag var så snabb med att fatta att jag ville ha den hann jag köpa ett av de exemplar med en extra film eller vad man ska kalla det runt häftet som utgör framsidan. De kom på att det var för dyrt och slutade sätta på den där filmen efter ett visst antal skivor. Och jag har en av dem! Tralala… Vad nu det spelar för roll.

Related Posts with Thumbnails