Igår när jag tog min promenad i skogen märkte jag att min blick var riktad högre upp. Jag såg saker jag inte sett de andra dagarna, för att då hade jag tittat längre ner. Jag blev glad, för det kändes som att en förändring börjat redan!
Och tänk att det kan vara så enkelt som att få tid att ta hand om sig själv och en läkare som säger att en förändring måste till och en kurator som säger att jag ska göra saker jag njuter av…
Det var för mig självklart att de där 45 minuterna promenad jag påbjöds varje dag skulle ske i skogen. Jag var ju benhård när vi skulle flytta att jag MÅSTE bo nära skogen. Måste kunna komma dit snabbt. Behöver.
Tänk att alla svaren faktiskt finns inom en, fast vissa måste man gräva djupare efter än andra.
