Idag fick jag hämta hem min mobil som varit på reparation! Nu är den blank och fin igen. Och det kostade bara 500 att få den lagad! Tack för det, Telia. Nästan så jag skulle slängt den i asfalten tidigare… Eh, nä.
Vi gjorde en utflykt av det, jag och Idun. Vi köpte Ikeakorv två gånger, bara för att vi kunde. Det kändes lite skumt att vara så nära Ikea och inte gå in, men vi skulle ju inte ha något därifrån! Den här gången.
Vi hann med leksaksaffären och leklandet också. Sedan var allas tålamod slut. Eller ork, jag vet inte. Trött kicka och trött mamma, men vi hade skoj mellan gångerna då mamma måste ta befälet mot dotterns vilja. En av gångerna var lite skoj iofs;
Idun: *skriker*
Mamma: nä, kom. Kram!
Idun: *kramar mamma* Lessen!
Mamma: Varför är Idun ledsen?
Idun: Dää! *pekar på sin mun*
Ja, det är ju där man är ledsen! Jag ska lära henne vad “varför” betyder snart. 🙂
Allt var skoj i leksaksaffären. Speciellt saker med knappar. Lyckan när mamma visat hur hon skulle operera lelsaksborrmaskinen var ju obetalbar! Osäkert hur länge den skulle vara rolig, dock. Hon fastnade ändå vid whiteboarden bredvid ett gäng gånger efter. Och så fanns det en sitta-på-bil. Skrik och besvikelse när mamma bestämde att den vi har hemma räcker. Det är inte lätt!
Men nu har alla Iduns kusiner julklappar som skulle kunnat ligga under granen om inte pappa gömt dem… 🙂
Dagens reflektion är att Idun inte är gammal nog för att jag ska tycka det är skämmigt när hon lägger sig på golvet och skriker. Undrar om det kommer senare eller om jag saknar skam i kroppen…
