Jag tror jag har skakat av mig den nu. Den kom med lingonen. För mycket hormoner denna månad eller något, för jag fick ovanligt ont.
Det var av typen när man verkligen är medveten om att deppet inte har med verkligheten utanför kroppen att göra. Som när man blir förkyld, då tänker man ju inte att det är för att man har fel jobb/hus/snubbe/whatever. Man vet att det är något som går över. Antagligen av sig självt.
Men fast man vet att allt är som det ska så förlorar man några grejer när man är deprimerad. Man kan inte glädja sig åt någonting, tex. Det går liksom bara inte. Man kan tänka att jo, det blir nog roligt på lördag, men man kan inte känna det. Är ni med? Tillvaron blir inte alls lika rolig då. Av samma anledning tappar man all förmåga att önska saker. Man känner efter, men ingenting känns som det skulle vara roligt att ha eller göra, så man vet inte vad man vill.
Jag är van vid det här. Jag har haft så många vid det här laget. Det gäller att fundera ut vad man vill emellan depressionerna och sedan bara hålla fast vid det som något slags facit under dem.
Sedan har vi den där osäkerheten som kommer med. Känslan av att man inte kan något och att även det man kan kommer att gå på tok. Och när det gör det (för att man faller åt det håll man lutar, och för att det är omöjligt att föra ett perfekt samtal med en främling, tex) så får känslan av att man inte kan något fnatt. Man har ju precis bevisat att det stämmer. På ett sätt.
Som sagt i rubriken hade jag detta bara i lightversion, men det var jobbigt nog. Kanske berodde det bara på sömnbrist, kanske på att lingonveckan sammanföll med fullmånen, kanske på julstress… Vem vet!
Ovanstående inlägg kanske eller kanske inte hjälper någon förstå sig själv eller någon i sin omgivning lite bättre. Jag hoppas på det förstnämnda.
Av ovanstående hoppas jag också att alla förstår att det bästa man kan göra för en som är deprimerad är att bara vara där och acceptera personen som den är. Med depression och allt. Det går inte att resonera bort, lika lite som en förkylning. Det känns lite tjatigt att säga, men så är det ju.
